NMJ har under augusti kommit med en serie på åtta olika norska boggiflakvagnar i H0.

Text: Jocke Sannagård
Foto: Norsk Modelljernbane

För att ersätta mindre och slitna flakvagnar beställde de norska statsbanorna löpande under 70-talet en serie på 550 st boggiflakvagnar. De tillverkades av Strømmens Verkstad och av NSB:s egen verkstad i Stavanger. Idag har många av vagnarna tagits ur trafik eller sålts till andra operatörer, men under en 30-årsperiod var de vanliga i norska godståg. Ofta har de använts till timmertransporter, fliscontainrar och för transport av sågade trävaror. Ett antal vagnar såldes i mitten av 2000-talet till svenska Stena som byggde om dem till skrotvagnar, se mer om detta här.

NMJ:s modell finns som sagt i åtta olika utföranden, fyra med stolpar och fyra utan stolpar, men med norska fliscontainrar. Liksom tidigare modeller från NMJ kännetecknas modellerna av hög detaljrikedom, gångegenskaperna har vi inte haft möjlighet att testa.

Mer om modellen
Samtliga modeller som kommit ut listas här av NMJ. Modellerna har ett pris på 349 NOK (med stolpar) och 449 NOK (lastade med fliscontainrar).

Roco har under sommaren kommit med ett andra nyhetsprospekt för året. I detta presenteras det aktuella sortimentet och kommande nyheter i höst och vinter. För svenska modellrallare presenteras ett nytt ellok!

Text: Jocke Sannagård
Foto: Roco

Satsningen på en nyhetskatalog även på hösten är ett av stegen att förnya Roco. Efter år av problem så är man åter på banan och slåss för sin position på marknaden. En katalog som förnyas flera gånger under året lockar intresset från många modellrallare och gör att även modeller som redan kommit ut på marknaden och finns i lager hos återförsäljarna får en liten extra skjuts. Katalogen ska nu finnas hos de handlare som säljer Roco, men den går även att bläddra i på företagets egen hemsida, http://www.roco.cc/produkteshop/katalog-herbstwinter-2010/english.html

Den stora “överraskningen” från Roco är en kommande modell av Green Cargos nya Re-lok. En loktyp som ACME kom med i två modeller (1423 samt 1424) redan före sommaren. Det hade kanske varit märkligare om modellen inte hade dykt upp hos någon annan tillverkare. Man kan nog gissa att Roco inte är den enda tillverkare som kommer presentera en egen variant av Re-loket, grundmodellen finns hos flera av marknadens mj-tillverkare.

En av nyheterna hos Roco är att man börjat ange vilken vecka man planerar att komma med nya modeller. Om man kommer leva upp till sina “löften” återstår att se, men om allt går enligt planerna så kommer Roco:s modell av GC:s Re 1426 ut i butikerna under vecka 7 2011.

Prototypbilden ovan visar ett utförande som inte stämmer överrens med förebilden. Om Roco kommer lyckas åtgärda prototypens brister återstår att se, research om förebilden till svenska modeller har tyvärr inte varit deras starka sida på en del modeller den senaste tiden. Det som kanske är mest i ögonfallande på prototypen är det att modellen borde ha gula räcken och fotsteg samt röda plogar. Jämför själv med denna bild från Bildrallaren.

Rocos modell kom ut i handeln redan i maj så det är ingen rykande nyhet. Men modellen har tidigare inte presenterats på Modellrallaren och därför har vi sammanställt denna “synare” av loket.

Tekniskt överenstämmer modellen med övriga Rc-lok som producerats av Roco de senaste åren. Modellen är förberedd med 8-polig kontakt för enkel montering av dekoder och har ljusväxling med vitt/rött ljus i lokets körriktning. Det som är nytt med modellen är färgsättningen.

I samband med att SJ införde sitt nya designprogram omkring 2006 så genomförde man ett test i fullskala, där två Rc6-lok lackades grå. Uppenbarligen var det något som inte tilltalade beslutsfattarna då man istället valde att lackera lok och vagnar svarta. Roco kom redan förra året med det svarta Rc-loket, men uppenbarligen tror man att det finns ett intresse även för detta gråa lok.

Den grå färgsättningen tycks stämma ganska väl överrens med förebilden, men när det gäller märkningen så har Roco inte läst på riktigt ordentligt. Modellen har SJ:s nya logotyp både i fronten och på sidorna vilket är helt fel, det är bara de svarta Rc-loken som fått den nya logotypen. I samband med testet av den grå färgsättningen så var det fortfarande den äldre logotypen från de blå Rc-loken som SJ använde och som ska vara monterade på de grå loken.

En annan avvikande detalj är det att modellen har två enbenta strömavtagare. Dessa byts ut relativt ofta och Roco kan ha haft uppgifter som säger att förebilden var utrustad med detta. Men den dokumentation av förebilden som man hittar på nätet tyder i alla fall på att loket under en längre tid varit utrustad med en vanlig och en enbent strömavtagare.

Det är trist att man inte gör mer research inför en ny modell. Det hade rimligen inte varit svårare för Roco att göra rätt när det gäller märkningen av modellen. Hade det varit en modell avsedd för exempelvis den tyska marknaden så hade man inte släppt igenom en “dundertabbe” som denna.

Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att det är upp till var och en att agera efter eget intresse. Rocos Rc-lok är tekniskt sett kanske den bästa serieproducerade svenska modellen på marknaden, de fungerar allt som oftast otroligt bra. Rätt eller fel logotyp är kanske inget man noterar när loket används på anläggningen, men “orkar” inte Roco göra rätt så väljer i alla fall jag att lägga mina pengar på något annat.

Vill du själv jämföra den felaktiga modellen med verkligheten så finns det bilder på både Bildrallaren och Järnväg.net. Nedan följer en serie bilder på modellen från Roco.

Mer om modellen
Art.nr: 62655 (DC), 68655 (AC)

Den svenska mj-tillverkaren Jeco har under de senaste åren kommit med en mängd nya modeller. Det mesta tyder på att det varit en framgångsrik satsning, för man planerar att fortsätta producera nya modeller. I den uppdaterade katalogen som finns att ladda ner från företagets hemsida finns många intressanta nyheter.

Text: Jocke Sannagård
Foto: Jeco

Jeco har sedan 80-talet producerat svenska modeller, men efter det att produktionen flyttades till Asien och man gick över från modeller gjutna i vitmetall till modeller med överbyggnad i plast så har antalet nya modeller hela tiden ökat, en viktig framgångsfaktor lär vara det att den förändrade produktionen har har sänktpriset på de färdiga modellerna. Idag är det ofta ingen större skillnad om du köper en modell från en “stor” eller “liten” tillverkare.

Det var i slutet av augusti som den nya katalogen presenterades på diskussionsforumet Stinsen. Planen skall vara att ha den tryckta katalogen klar till Järnvägsmuséets Dag i Gävle den 11 september, men på hemsidan kan man redan idag hitta katalogen i pdf-format.

http://www.mjhobby.se/webarkiv/Jeco/JECO_2010.pdf

Vad är det då som Jeco planerar att komma med i modell? En del kommande nyheter har man presenterat tidigare, men det finns också med en del överraskningar.

Klassiska rälsbussar
En naturlig fortsättning på serien med dieselmotorvagnarna Y6 och Y7 är elmotorvagnarna X16-X17. Man planerar för att komma med modeller av X16 960, X16 975 och X17 982. De första modellerna skall komma ut på marknaden redan under 2010. Under nästa år skall man även komma med en modell av Inlandsbanan AB:s personalmotorvagn Y6 1086 i IBAB:s röda och grå färgsättning.

Färgglada diesellok
Före årskiftet skall den nya serien diesellok av typen T43 börja levereras. Under hösten kommer fyra modeller i ursprungliga utförandet med plåtkjolar under gångborden. Två modeller (T43 224 227) kommer ha den ursprungliga färgsättningen blå, vit och röd medan de andra två ( T43 249, 222) levereras i den lite senare orange och blå färgsättningen. Under nästa år blir det mer färgsprakande då man planerar att komma med modeller i det modernare utförandet utan skyddkjolar och i en mängd olika färger för flera olika operatörer. De modeller man planerar är: T43 252 (BK-Tåg), T43 258 (Banverket, gul/röd), T43 218 (Banverket, gul/blå), T43 223 (TGOJ), T43 257 (RPE) T43 212 & 237 (SJ, orange/blå) samt T43 252 (Baneservice)

Ånglok
Utbudet av färdigmodeller av svenska ånglok har varit mycket dåligt under lång tid. Jecos planer på att under nästa år komma med modeller av S1, E2 och E skulle kunna ändra mycket av detta. Det är modeller man tidigare tillverkat i vitmetall, men som nu skall få överbyggnad i pressgjuten plast. De modeller man nämner i katalogen är S1 1916, S1 1921, E2 1040, E2 1242,E 900 och E 1023.

Efterlängtade ellok
Redan under 2010 så planerar man att producera modeller av Hg-loket. Det är ett lok med ett lite annorlunda utseende, som tycks vara intressant för många entusiaster. Jeco har tidigare gjort modeller i vitmetall och modellen har tillverkats av andra småproducenter, men det tycks fortfarande finnas en marknad för detta ellok. Man kommer med två modeller i brunt SJ-utförande (Hg 661 & 774) och två för TGOJ (Hg 207, orange och 202, mörkgrön). Tyvärr har den tidigare aviserade modellen av TGOJ:s Bt-lok försvunnit från katalogen, förhoppningsvis är det en modell som kan återkomma någon annan gång!

Många tankvagnar
En kanske mer oväntad nyhet är att Jeco kommer med en omfattande serie tankvagnar. Man har tidigare varit näst intill helt inriktade på lok och motorvagnar och gods- och personvagnar har tillverkats av samarbetspartnern NMJ, men under nästa år ska man komma med en omfattande serie modeller med förebild i de många tankvagnar av typen Q12 (senare omlitterade till Uh och Z) som tillverkats av företaget Chr. Olsson. Enligt Jeco tillverkades omkring 1500 vagnar från 1945 och de användes fram till 1995.

I dagsläget omfattar den planerade serien hela 24 olika modeller, men med tanke på hur många olika utföranden det finns i förebild så finns det nog underlag för ännu fler varianter i framtiden. Märklin, Roco och en del småserietillverkare har under åren kommit med försvenskade tankvagnar, där man tagit mer eller mindre liknande 2-axliga tankvagnar och lackat dem i enlighet med förebilden. Bland de planerade utförandena hittar man tankvagnar för bland annat Svenska Skifferfabriken, Shell, Mobil, Skutskärverken, AB Tankvagnar, Nynäs, MODO, Kol & Koks, Koppartrans, Borås Väveri, CASCO, EKA, ESSO och Gulf. Den kompletta listan finns i katalogen.

Nygamla nyheter
En del modeller fanns med som nyheter i den tidigare katalogen. Man har inte övergivit planerna på en modell av snabbtåget X2000 och nu finns även en modell i det senaste grå utförandet med i katalogen. Modellerna är planerade att produceras under nästa år. Redan under 2010 ska man dock komma med den nya serien Rc-lok som efterlängtats av många. Faktum är att de mest förekommande loken på svenska järnvägar inte haft någon vettig representation på den svenska marknaden. Roco har haft Rc5 och Rc6 i sitt sortiment i ett par decennier och Märklin har tillverkat modeller av Rc1, Rc2, Rc3 och Rc4 sedan 60-talet. Men Märklins modeller har sällan eller aldrig tillverkats i likströmsutförande och konstruktionen är i stort sett densamma som när de första modellerna kom för mer än 40 år sedan.

I den första serien kommer Jeco med modeller av Rc2 1100 (orange med SJ:s logotyp från 80-talet, “köttstämpeln”), Rc2 1103 (orange med SJ:s logotyp från 90-talet, “flygande falukorven”), Rc2 1097 (Green Cargo) och Rc3 1058 (blå). Man kan nog utgå ifrån att det kommer fler varianter på Rc-lok från Jeco med åren. Det är nog många som är intresserade av exempelvis både Rc1 och Rc4. Under nästa år planerar man en serie baserad på de Rc2-lok som privata Tågab köpte tillbaka till Sverige från de österrikiska statsjärnvägarna. Serien omfattar modeller av Tågab Rc2 010, TGOJ Rc2 412 och Banverket Rc2 (ELL) 003.

Fler byggnader
Som vi skrivit om tidigare under året så planerar Jeco för att börja producera färdiga byggnader i H0. Först ut är en modell av Almunge station, men med i katalogen finns nu även ett lokstall och en konsumbutik. Även dessa planeras att levereras färdigmonterade.

Sammanfattningsvis så kan man ju bara säga att det är en enorm mängd olika modeller. Personligen har jag svårt att tro att allt kommer hinna ut på marknaden under de kommande två åren, även om det säkert finns ett intresse för många av modellerna så är ju den svenska marknaden inte hur stor som helst och för många kommer det säkert handla om att välja ut någon eller några favoriter som man har råd med.

I Göteborg på Hisingen så har Lennart byggt upp en imponerande stor modelljärnväg i skala H0. Detta borde vara en av de större modelljärnvägarna i landet, om inte den största.

Text & foto: Håkan Y

Lennart har hållit på med modelljärnvägar sedan 60-talets början. Han fick sitt första tåg runt 1954-55. Sedan dess har hans samling vuxit sig rejält stor. Nuvarande anläggning påbörjades 1993 och hade i början mest tyskt rullande material som införskaffades i Tyskland. Allteftersom tiden gick hittade Lennart affärer i Sverige och införskaffade sig svenskt material likaså. Idag är samlingen imponerande stor med flera hundra lok och otaligt antal vagnar. Bara på malmbanan finner vi 15 Iore-lok och 11 Dm3:or varav 6 är bruna. Här kör man med 52 vagnar eller 68 vagnar i kroken.

En liten del av Lennarts samling av dragare för Malmbanan

Till dessa tåg har Lennart ca 160 stycken Mas-vagnar och ca 650 Uad/Uadp-vagnar. Vagnarna är vädrade och flertalet innehåller även last. Inte en vagn är den andre lik. Lennart fick problem när man körde fullängdstågen på 68 vagnar då kopplen släppte ur sina koppelfickor. Han bytte då dessa koppel till de mer förebildsriktiga malmkopplen istället, vilket löste problemet.

Oändligt antal lastade och vädrade malmvagnar

Då Lennart önskade sig även en Dm modell så anpassades två Dm3:or till just en sådan. Detta gjorde att han inte kunde låta bli frestelsen att tillverka en Dm4:a. På anläggningen finns även en Rm 1257-1258-1259 till förfogande.

Jag noterade också att Lennart har ett tredelat Iore-ok. Detta kanske är framtiden för MTAB när man behöver utöka sin kapacitet? Har man ett tredelat Iore-lok så har man ju också möjligheten att skapa en singel-iore med hytt i båda ändarna. Detta lok kanske har en större möjlighet att se dagens ljus i verkligheten?

Dragkraften måste vara enorm!

Ett annat tåg som utmärker sig i mängden är två multipelkopplade Rc lok med ljud som även dessa är vädrade. Detta tåg kör man med 26 Stora Enso containervagnar byggda av Nisse K. och vädrade av Hasse A. Vagnarna ser otroligt fina ut och är verkligen stora. Jag är inte helt säker jag skulle klara dessa vagnar på min egen anläggning.Modelljärnvägen har Lennart byggt uppe på loftet i den industrilokal han förfogar. Ytan på lokalen är 288 kvm. Lokalen utnyttjas maximal för att få ut så mycket körsträcka som möjligt. Detta gör att det tar ca 90 minuter att köra ett varv på anläggningen.

Lennart har haft inriktningen att bygga en rolig anläggning att köra på och då har landskapet fått vänta. Först efter flera års byggande och ändringar har man blivit så nöjd att arbetet med landskapet har påbörjats. Och även här har man briljerat och skapat storslagna berg med fantastiska miljöer. Dock än idag så sker förändringar i spårläget för att öppna för nya körmöjligheter och få ut mer av anläggningen.Anläggningen är byggd på ett sådant sätt så att alla besökare som vill kan får köra på anläggningen. Ställverken är placerade runtomkring anläggningen och det finns utrymme för 15 lokförare. Har man inte med sig egna tåg så får man gärna låna av Lennart.

Under rundvandringen kunde inte Lennart motstå att starta sina två “Bigboys” med 108 vagnar på kroken. Självklart har modellerna ljud vilket gör upplevelsen ännu större. Stora ånglok med ljud som drar på många vagnar är aldrig fel.

Lennart informerade även stolt att han kan utan problem backa detta tåg som mäter ca 17 meter genom avancerade växelgator för att komma in på sitt parkeringspår. Tåget är så långt att det måste då delats på två delar.

År 2005-2006 så anlade man även en körslinga för 3-räls utövarna. Detta gjorde Lennart för att visa att det ena fabrikatet inte är bättre än det andra. Som Lennart säger kan man tycka om både Mamma och Pappa.

Snabbfakta

• Byggstart: 1993
• Antal Växlar: ca 500
• Malmbanans Rälslängd: ca 370 meter
• Banans totala rälslängd exklusive malmbanan: ca 2 250 meter
• Lokalens yta: 288km
• Digitalisering påbörjades: 2001
• Märklinslinga anlades: 2005-2006
• Märklinslingas rälslängd: Ca 150 meter

  Lennart vill också passa på att nämna att han har haft god hjälp av följande personer..

• Hans och Lars A.
• Håkan B.
• Henrik B.
• Stefan O.
• Lennart H. (Byggt många av anläggningens gamla svenska ånglok samt ellok)
• Håkan Y. (Som har byggt och målat om moderna lok som rullar på LMMJ)

Flera bilder ifrån anläggningen.

I en källare i centrala Borlänge hittar man Borlänge Modelljärnvägsklubb (BMJK), en klubb som skapat en anläggning med förebild från Bergslagen, även om man valt att inte avbilda en exakt förebild.

Av: Jocke Sannagård

Klubben grundades 1980 av en grupp mj-intresserade i Dalarna. De första åren ägnades åt att hitta en lämplig lokal för att bygga en gemensam anläggning med lokal förebild. Till slut hittade man en källarlokal på ca 50 kvm där man började skapa en modelljärnväg. I mitten av 90-talet var klubben så trångbodd att man började leta efter en rymligare lokal. Sökandet resulterade i att man hittade den nuvarande lokalen som är ungefär 150 kvm, fördelat på fyra rum.

Bergslagen är ett område som givit inspiration till många modelljärnvägar, så är fallet även med denna. Egentligen är det inte så konstigt. Gruvor, sågverk och andra små och stora industrier i Bergslagen ger ett mycket bra underlag till att skapa en modellmiljö omkring. I fallet med Borlängeklubben är det dessutom det område man i princip har “utanför dörren” så valet av förebild känns helt naturlig.

Detta är vad man ser när man kommer in i lokalen. Huvudspåret från Gunnarsbo löper längst med kanten på den “halvö” som sticker ut i  anläggningens första rum.

I informationen på klubbens hemsida anges att anläggningen man bygger skall spegla förhållandet på järnvägarna för omkring 40 år sedan, men enligt klubbmedlemmarna på plats så är fokus vid körningarna med modernt. Äldre tåg kan emellanåt dyka upp, men då som “museitåg” på en anläggning av idag.

Dubbelspåret (till höger) kommer från Gunnarsbo och passerar trafikplatsen Åströmmen (växlarna till vänster) där den “gamla” linjen viker av från den dubbelspåriga huvudlinjen som går vidare till tågmagasinet Dölja.

Klubben disponerar som sagt en lokal med fyra rum, varav anläggningen återfinns i tre av dem. Det första rummet  man kommer in i (bilderna ovan) har tidigare varit förråd och här började man inte bygga på anläggningen förrän omkring tio år efter att man flyttat in i den nya lokalen. Här hittar man fortfarande en del frigolitlandskap, men arbetet går successivt framåt.

Det lilla bysamhället Granhyttan är i fokus när man kommer in i det andra rummet. I bakgrunden kan man se huvudstationen Gunnarsbo.

I det andra rummet har man ett mer komplett landskap på delar av anläggningen. Omkring stationen i Granhyttan har man börjat bygga upp ett litet landsbygdssamhälle, med bygatan, kyrkan och den lilla trävaruindustrin som gör att orten fortfarande är vid liv. “Motor” i hela anläggningen är dock stationen Gunnarsbo som ligger lite längre in i rummet. Tyvärr lite svåråtkomlig och avlägsen om man bara befinner sig i det publika utrymmet längst med lokalens yttervägg.

I det tredje rummet hittar man en vändslinga i två nivåer.

I det tredje rummet finns bara en liten del av anläggningen, en vändslinga med två nivåer. Som man kan se så har man förberett anläggningen för en tredje nivå på spåren, om och när det kan tänkas uppföras är idag oklart. I rummet har man även en del förvaring och möjlighet att umgås.

En schematisk plan över hela klubbanläggningen.

En av många detaljer från anläggningen är ett område med koloniträdgårdar

En koloniträdågrd bör finnas på varje modelljärnväg. I många fall utvecklades koloniträdgårdsodlandet av järnvägsanställda som fick odla på små markområden omkring järnvägarna. Områden som oftast inte passade för bostäder eller industrier. Skulle järnvägen få ett behov av den aktuella marken så var det ganska enkelt att avhysa några trädgårdsodlare.

En översiktsbild över Granhyttan

Bygatan i Granhyttan

Forsen som rinner bredvid sågverket i Granhyttan.

Utfarten från Granhyttan. Spåret passerar under Forshuvudbron, en modell av en bro från Borlänge.

Gunnarsbo är klubbens stora station och härifrån utgår alla de olika slingor som anläggningen är baserad på.

Gunnarsbo har fått sitt namn efter en av klubbens flitigaste medlemmar, Gunnar Åström. Gunnar gick bort för många år sedan, men hans verk betyder fortfarande mycket för klubben. Bron på bilden ovan är ett av Gunnars verk. Den är helt och hållet scratchbyggd av diverse återvunnet material efter en lokal förebild.

I utkanten av Gunnarsbo hittar man ett stenbrott med krossanläggning.

Åströmmen i närbild. Vid ett sidospår ligger OK:s petroleumdepå. Landskapet är i övrigt under uppbyggnad.

Centralt i lokalen ligger ett upphöjt “ställverk” där man dels har planen över hela anläggningen förberedd för analog styrning…

…dels för helt digital styrning. Här finns en dator varifrån man kan kontrollera delar av anläggningen. Man arbetar just nu med att installera detektering av alla spår på anläggningen.

På spridda platser under anläggningen hittar man paneler för både växeldekodrar och spårdetekteringen. Visst är detta äkta kabelkonst?!

Man brukar ibland kunna läsa i tillverkarnas information att en digital anläggning bara behöver två anslutningskablar till körsystemet. Det kan fungera på den lilla rundbanan man köper inledningsvis, men alla som håller på med modelljärnvägar är nog fullt medvetna om hur mycket kablar det går åt för att alla funktioner skall fungera som man önskar. Efter tidigare problem med ett elsystem som få hade insyn i hyur det fungerade så har man idag ett system som präglas av tydlighet och klartext. Allting är föredömligt dokumenterat och uppmärkt’ och inspirerade i alla fall mig till att göra kabeldragningen ännu mer lätt att förstå sig på.

Vid varje station finns lokalställverk

Tanken från början var att anläggningen skulle vara både analog och digital, dessutom skulle det finnas möjlighet att köra även med modeller för “treräls”. idag har man gått ifrån det senare då det inte fanns något utbrett intresse för detta bland medlemmarna. Utvecklingen av de digitala körsystemen har också gjort att möjligheten att köra tåg analogt är begränsad. Klubben har valt att använda Lenz system där man kan köra ett tåg analogt på den i övrigt digitala anläggningen.

Tdigare var Leksand en av stationerna på anläggningen. På dagens anläggning har man andra förebilder, men det scratchbyggda stationshuset i Leksand finns fortfarande bevarat hos klubben.

Lördagen den 17 april är det “Dalträff” hos Borlänge Modelljärnvägsklubb. Det är inget publikt evenemang utan en tillställning som framförallt är öppet för andra mj-klubbar. Skulle du vara intresserad av att besöka anläggningen i samband med Dalträffen eller vid något annat tillfälle, så kontakta klubbens styrelse genom Karl-O Sicking (karl-o[snabela]sicking.se). Klubben har en del arbetet kvar med anläggningen innan den kan ses som “färdig”, men besöket gav i alla fall mig en hel del idéer och inspiration!

Vi skulle vilja öka antalet anläggningsreportage eftersom det är efterfrågat och uppskattat av många läsare. Har du/ni en anläggning att visa upp i Modellrallaren. Hör av dig till redaktionen!

Det har troligen aldrig funnits så många “färdiga” modeller på marknaden som det finns idag. Mängder av modeller av tåg, byggnader och fordon kommer från både stora och små tillverkare. Men det tycks ändå alltid finnas något man saknar.

Av: Jocke Sannagård

För mig personligen så ligger några schyssta skogsmaskiner väldigt högt på listan över saknade modeller och det var grunden till mitt lilla hyss här på Modellrallaren den 1 april (de bilden ovan). Hittade Sword Models snygga skogsmaskiner i skala 1:50 på Nürnbergmässan tidigare i år. Detaljrikedomen och utförandet på modellerna är enormt bra och “vill ha-känslan” infann sig snabbt när man såg modellerna. Men de är ju i helt fel skala för att passa på modelljärnvägen och företaget har idag tyvärr inga planer på att även producera modellerna i skala 1:87. Så riktigt snygga skogsmaskiner är fortfarande något jag saknar i modell.

Skördaren är den skogsmaskin som avverkar träden.

Skotaren  är den maskin som transporterar de sågade stockarna från skogen till upplagsplatser längst med körbara vägar där lastbilar hämtar råvaran för vidare transport till industrier eller till omlastningsdepåer.

Jag saknar också moderna “svenska” personbilar i H0. Nu börjar modellvägarna kännas överbelamrade av Volvo Amazon, Duetter och andra gamla modeller från framförallt Volvo, men i några fall även SAAB. Brekina har under de senaste fem-tio åren haft en omfattande produktion av äldre svenska bilar i skala 1:87. Men var finns Volvo V70, C30 och XC90. Varför ska det behöva vara så svårt att göra SAAB 9-3 och 9-5 i H0.

“Det finns ingen marknad för svenska bilar i modell” var ett av svaren jag fick från en anställd hos ett av modellbilföretagen. Jag kan förstå att man ser marknaden som liten, men att den skulle vara obefintlig har jag ytterst svårt att tro. Kan det gå att sälja en turkos Volvo 144 i H0 så borde det vara möjligt att producera och sälja en silverfärgad Volvo S60. Hur svårt kan det vara?

Av en tillfällighet fick jag Caramas modell av Volvo C30 i min hand. Det är en plastmodell i skala 1:72 som säljs i en förpackning med tre Volvo C30 i olika färger. I Sverige har modellerna sålts som leksaker under varumärket “Motorkidz”. I sortimentet ingår även modeller av V70 och XC90 i samma skala. Det är sååå nära att vara hur bra som helst. Modellerna är detaljrika, skapligt modellriktiga och med en prislapp på omkring en hundring för satsen med tre bilar så är nästan allt perfekt. Det är bara detta med skalan. Den i verkligheten lilla Volvo C30 ser på anläggningen ut som företagets största stadsjeep. Med andra ord inte helt lyckat…

Det här är några av de modeller jag saknar. Vad saknar du på modelljärnvägen? Skicka ett mejl till info(snabel-a)modellrallaren.se eller skriv ner några rader i detta kontaktformulär så fortsätter vi fylla på listan med modeller som vi saknar!

Lördagen den 27 Mars höll Hobbycenter sin vårträff i Sjömanskyrkan i Göteborg. Som vanligt var dragplåsteret Rutger Friberg och hans demonstrationer av nyheter och andra projekt inom MJ-Hobbyn. Denna vårträff fick huvudfokus på skala 0.

Av: Håkan Y

Man presenterade många nyheter ifrån Lenz som satsar stort på skala 0. Här kunde man se ett helt nytt rälssystem samt en digital startsats som kommer att finnas i två versioner. En med körkontroll och en utan.

Det nya rälssystemet och då speciellt växlarna var mycket intressanta. Färdigt i växeln kommer det att sitta en dekoder och en motor gömd i sliprarna. Det sitter även ett signalhus monterat på växeln. Detta säkerligen enligt tysk förebild. Lösningen är väldigt snyggt gjord och växeln ser precis likadan ut som vilken vanlig analog växel som helst på marknaden. Det går att montera bort den digitala delen om man ändå önskar driva sin växel analogt. Man presenterade också en korsväxel i sitt sortiment.

En del av Lenz nya rälssortiment i skala 0

Den nya startsatsen (art 43101) innehåller en Köf II samt tre vagnar enligt följande: X05, Om12 samt G10. Rälsmässigt medföljer 16 R1 kurvbitar samt 8 raksträckor. Därutöver medföljer en växel samt en stoppbock. Loket är givetvis digitalt samt har ljud.

Ytterligare visade man en V100 (art 40130-02) som var digital med ljud. Denna modell var riktig fin och hade mycket imponerande ljud. Trotsa att undertecknad satt på de bakre raderna kunde jag höra loket utan problem.

Köf II ifrån den nya startsatsen ifrån Lenz

V100 ifrån Lenz

Eftersom vi befinner oss på den svenska marknaden hade man gjort undersökningar huruvida vagnarna i startsatsen med Köf:en hade förekommit på svenska spår eller ej. Det visade sig att båda skåpvagnarna hade förekommits och kunde dekaleras om till svenska förebilder. Flakvagnen däremot var det värre med men man hade byggt om den till att efterlikna en svensk O vagn.

Därefter presenterade man sitt nästa projekt projekt som var att ta fram en prototyp till en T21:a i skala 0. Tillsammans med en person vid namn Jonas hade man på tre månader tagit fram kompletta Cad-ritningar samt en fungerande prototyp med hjul och motor plockat ifrån ett annat Lenz lok. Tanken var ifrån början att enbart konstruera en korg passande ett befintligt underrede, men Jonas ansåg att differenserna var för stora och ritade även då ett helt nytt underrede för detta projekt. Avsikten var därefter att förfråga bland annat Lenz eller andra tillverkare om man kunde åtaga sig att producera detta lok i en mindre serie. Självklart kommer detta projekt följas med ett stort intresse.

Dagens sensation. Blir denna modell realitet kommer 0-skalerallarna i landet jubla!

Den lokala föreningen GMJ:s ställde ut en modul och presenterade sin verksamhet på klubben. På denna modul kunde man hitta flera utsökta modeller som i regel är handbyggda av medlemmarna själva. Har ni inte besökt denna förening så är detta något ni måste boka in i era kalendrar. Besök deras hemsida på http://www.port.se/gmjs/main.asp för mer information.

Innan avbrottet inför fikat presenterade Felix ifrån Modellgrafik sitt sortiment med byggnader utskrivet på A3 ark. Dessa kan man sedan använda som bakgrundskulisser och skapa dynamiska och intressanta miljöer på anläggningen. Ett besök till deras hemsida är att rekommenderas. http://www.modellgrafik.com/

Man gjorde ett avbröt för en trevlig fika och under denna period kunde man titta närmare på sakerna man presenterade och även prata med Rutger om man hade frågor.

Efter fikat presenterade Lennart Möller sin anläggning med en filmad sekvens tagen på banan. Om Lennarts anläggning kan ni läsa mer om i Allt om Tåg-böckerna och i en framtida artikel här på Modellrallaren.

Därefter fortsatte man med att presentera diverse nyheter ifrån Nurnbergmässan medels medhavda modeller samt bildvisningar. En intressant nyhet var Fallers terränggående traktor med släp i deras Faller Carsystem. Denna traktor fungerade alltså i ojämn terräng med denna pianotråd undertill. Kan vara ett annorlunda inslag på din anläggning. Man presenterade även en elektronisk portöppnare ala hangardörrsversion.

Utöver dessa nyheter som självklart var många fler än så var trenden framöver laserskurna modeller. Detta möjliggör billigare produktion och man kunde till en lägre kostnad ta fram husmodeller. Förhoppningsvis leder detta både till lägre priser (eller ej höjda priser) samt att man vågar satsa på mer udda modeller som annars inte hade sett dagens ljus.

Som vanligt var det god stämning på denna vårträff som hålls av Hobbycenter i Göteborg. Dagens talare ifrån Hobbycenter denna dag var våra kära duvmatare Lennart som tagit ledigt ifrån sin tjänst vid parkbänken och återkommit i aktiv tjänst dagen till ära.

Text: Jocke Sannagård
Bild: JECO

Enligt uppgifter på hemsidan kommer byggnaden gjutas i resin och levereras färdigbyggd. De första prototypbilderna beräknas finnas tillgängliga inom ett par månader och om allt går enligt planerna så skall modellen finnas på marknaden före hösten.

Genom åren har det funnits en del svenska byggnader på marknaden i form av olika byggsatser. De senaste åren har det också dykt upp ett antal småserietillverkare med hjälp av laserskärning tagit fram olika byggnader.

Det finns ännu inte så mycket information om Jecos satsning, men det är en spännande nyhet som vi hoppas få återkomma till längre fram i vår. Mer information finns på JECOs hemsida.

Art.nr: 77400
Pris: 495 SEK

Den årligt återkommande modulträffen på Tekniska Muséet har blivit en trevlig tradition för både entusiaster och barnfamiljer. Liksom förra året så arrangerades träffen under två helger i rad under mars. OBS: Träffen pågår även söndagen den 21 mars!

Årets modulmöte på Tekniska Muséet inleddes långt innan de båda helgerna i mars. Det har gått åt många timmars planering för att få allting på plats och fredagen den 12 mars var det upp till bevis då moduler och modulrallare samlades på muséet. Lördagen den 13:e och söndagen den 14:e var de första dagarna med trafik inför publik, även på onsdagskvällen var hallen med modulerna öppen för publik. Lördagen den 20:e var det åter öppet för barnfamiljer och entusiaster. Mellan de publika körningarna fanns det emellanåt modulrallare på plats som passade på att köra med sina tåg i “lugn och ro”.

Liksom tidigare år lockade årets träff många besökare och de modulrallare som engagerat sig i utställningen gör en otroligt bra insats för att marknadsföra hobbyn bland många som aldrig tidigare sett en modelljärnväg. I år hade anläggningen en lite annan layout i lokalen och det kändes som att det fanns mer plats för publiken. Det är roligt att se spridningen på moduler, alltifrån amerikansk prärie till nordsvenska skogar. Har man varit på flera modulträffar så är är det inte utan att man känner igen en del moduler, men det är kul att se att det varje år tycks dyka upp en del nyheter som man inte sett tidigare.

Träffen i Stockholm arrangerades delvis samtidigt som en annan modulträff, “Dream-Track”, pågick i Habo utanför Jönköping. Det skulle vara riktigt intressant att se den anläggning man kunde skapa om man lyckades samla alla fungerande svenska moduler under ett och samma tillfälle. Läs gärna reportaget från förra årets modulträff på Tekniska Muséet.

Några av alla de snygga moduler som visades

Ett sätt att justera där det saknas en modul med passande mått.

En av stationerna på 3-rälsdelen av anläggningen

Under modulträffarna brukar det alltid dyka upp en del spännande modeller. Här en handbyggd modell av SJ:s diesellok T45. Här är samma modell i en annan vinkel.

Ett Dm-lok med kort malmtåg passerar igenom landskapet.

Att själva få köra med ett av tågen var något som lockade många knattar!

Besökarna på modulutställningen hade även möjligheten att se hur man kan bygga egna träd med relativt enkla medel.