Nu är jag äntligen igång. Efter ett tiotal år av drömmar, och ett år av planerande och funderingar är jag äntligen igång. Vad jag pratar (eller snarare skriver) om är naturligtvis mitt första MJ-bygge. Om någon känner igen mitt namn från olika diskussionsforum och mailinglistor vet ni kanske att jag har velat fram och tillbaka först vad gäller skala och sedan vad gäller spårplan, mer om detta senare.

Av: Daniel Rydell

Utrymmet har alltid varit ett problem för mig. Jag lockades av hyllbanan, som Hans Svensson har skrivit om i Modelltåg 96 & 97. En hyllbana i H0 trodde jag att det skulle bli, och jag planerade och ritade spårplaner. Utrymmet verkar vara ett konstant problem för modellrallare. Jag gjorde ”misstaget” att börja fundera på hur mycket mer jag skulle få plats med på samma yta om jag gick ner till N. Jag kunde öka bredden på anläggningen, men knappast längden. Efter flera funderingar hit och det blev det så klart. N-skala skulle det bli och anläggningens mått bestämdes till 150*90 cm. Att det blev 90 cm och inte en meter jämt beror på att de plywoodskivor jag hade täcker den ytan när de läggs bredvid varandra.

De två senaste dagarna har jag sågat och skruvat för fullt i min lägenhet. På plats i ena hörnet av mitt vardagsrum står nu ett tågbord av blandat material och ursprung. Regelverket har en bekant som är snickare / byggjobbare snickrat ihop. Jag var aldrig speciellt duktig på att få bräder att passa ihop i räta vinklar i slöjden, och jag ville att det skulle bli ordentligt gjort. Bordet vilar på benen till min lillebrors gamla säng. Mindre träbitar har använts för förstärkning och för att få alltihop att stå stabilt. Ovanpå regelverket vilar två plywoodskivor, inte ovanpå varandra, utan bredvid varandra. Trots ovan nämda problem i slöjden har det gått bra att få alltihop att passa in i varandra. Innan jag satte igång tänkte jag ”får väl ta och sätta igång så bordet blir klart”, men det har varit roligare än jag kunde tänka mig. Förmodligen är det känslan över att äntligen komma igång med bygget.

Naturligtvis nya problem
När väl skala och tillgängligt utrymme var bestämda kom det naturligtvis nya problem. Vilken av alla de spårplaner jag ritat själv och sett i böcker och tidningar skulle jag bestämma mig för? Yxkrokens järnväg har tilltalat mig sedan jag första gången läste om den, och stark har lusten varit att bygga med YxJ som förebild. (Se förresten bilderna på originalet på Modellrallaren om ni inte redan har gjort det.) Efter många funderingar och skisser slängda i papperskorgen trodde jag att jag bestämt mig för spårplan. Det skulle bli en variant på YxJ, en huvudlinje (rundbana) med anslutning till en bibana.

Någon, kan det ha varit Sun Tzu, sa att ingen krigsplan överlever kontakt med fienden. Detsamma kan sägas om spårplaner och verkligheten. Jag har lagt upp rälsen löst på skivan och sett hur avstånden blir, och naturligtvis blir det mindre i verkligheten än vad det ser ut att vara på pappret. Jag har använt Rocos spårschablon men jag trodde inte att skillnaderna skulle bli så stora som det verkligen blev. Tillbaka till planeringstadiet med andra ord…

Förhoppningsvis kommer jag snart på en lösning på mina problem. Jag hoppas att ett nytt reportage ska dyka upp i Modellrallaren inom en inte alltför lång tid, det kommer så snart jag kan köra på åtminstone en del av banan.

About The Author

Related Posts