Plastkåpor till Oa-loket har funnits ett tag i UGJ:s sortiment, men ännu har man inte tagit fram någon färdig drivning till modellen. En lösning på detta problem beskriver Lars Nilsson i denna artikel.
Bakgrund
På malmbanan ökades kraven på starkare och snabbare lok, då bestämdes det att bansträckningen mellan Kiruna och Riksgränsen skulle elektrifieras. Arbetet med detta påbörjades 1910 och var klart den 14 juli 1915. Oa blev litterat på de nya elektriska lok som skulle användas. Oa-loken blev konstruerade som lokpar med möjlighet för multipelkörning för två lokpar. Kraven för Oa-loken var att 2 st lokpar skulle orka dra 30 lastade malmvagnar i minst 30 km/h i 10 %o stigning samt att en enkel resa till riksgränsen inte fick ta längre tid än 3 timmar och 20 minuter.
Det byggdes under åren 1914 – 1915 sammanlagt 13 st lokpar av Oa-loken, SJ littera nr 1-26 mellan åren 1914-1915. Det första lokparet levererades den 5 juni 1914. Oa-loken var i drift tills slutet av 1950 talet och sista paret togs ur bruk i augusti 1960. Ett lokpar finns bevarat idag på Norrbottens Järnvägsmuseum genom föreningen Malmbanans Vänner beläget vid Karlsvikshyttan. Detta lokpar är Oa ½, men ryktet säger att Oa nr 2 är egentligen ett ihopsatt lok med många delar från ett Ob-lok.
Tekniska data: Oa+Oa
Axelföljd:1´C + C1´
Längd över buffertar: 18620 mm
Löphjul(nya): 730 mm
Drivhjul(nya): 1100 mm
Tjänstevikt: 138 ton
Timeffekt: 1180 Kw
Sth: 60km/h
Körlägen: 26
Multipelkörbara: 2 st
Modellen
Oa-loket har funnits ett tag nu att köpa från UGJ, men är då endast som gjuten lokkåpa i plast, drivningen är det upp till byggaren själv att skaffa på något sätt. SMJ har färdigbyggda Oa-lok till försäljning, men enligt deras hemsida i denna stund så är alla lok fulltecknade. Dessa lok är byggda med UGJ kåpor och en egen drivning som man tagit fram i samarbete med Rene Sjöstrand.
Jag har haft lokkåporna ett tag nu och grunnat lite på vad som kan vara en lämplig drivning. Saknar man etskunskap samt bra metallsvarv och fräs så är möjligheten begränsad till konvertering av färdiga underreden/drivningar. Två olika lok kom jag fram till som kunde vara lämpliga om man kan överleva med en del fel vad gäller axelavstånden. Ett lok finns från Trix och ett från Roco. Mitt val blev Roco-loket E32. Dessa lok finns inte längre i produktion, men är vanliga på marknaden ändå. Finns både med grön kåpa (E32) och brun, vilken tillhör en specialsats med 4 st 3-axliga vagnar.
Vad skiljer då drivningen på Rocomodellen från en helt riktig avbildning i skala 1:87? För det första är drivhjulen för stora (14 mm), dessa måste bytas mot mindre drivhjul (12 mm), jag köpte mina av Jan-Erik Nilsson. Löphjulet A måste flyttas in mot axel B. Axelavståndet mellan axel B och C ska vara 13,1 mm, men är 18,5 mm. Axelavståndet mellan axel C och D ska vara 13,3 mm, men är 14 mm. Axelavståndet mellan axel D och E ska vara 23 mm, men är 21 mm. Axelavstånd mellan axel A och E ska vara 71,3 m, men blir cirka 72,5 mm. (Det kan nämnas att jag visst tycker det är synd och skam att förstöra så fina tyska lok, men ändamålet helgar medlen, *ler*)
Att ha en originalritning är en bra sak under arbetet med modellen, jag fann min i boken ”Svenska ellok”. Åtgärderna i ordning följer :
1. Ta loss E32 kåporna från chassit
2. Frigör lokhjulen
3. Skruva loss motorn
4. Montera 12 mm drivhjul och se till att de hamnar rätt kvartade på axeln, ska vara exakt 90 grader.
5. Montera nya hjulen fastmonterade i chassit utan motor med koppelstängerna påskruvade och provrulla på en bit räls. Det ska rulla lätt och ryckfritt
6. Kärvar det lite som i mitt fall så prova försiktigt att förstora axellagringen till blindhjulsaxeln, axel C. Även hålet till koppelstångskruven kan förstoras på lämplig axel.
7. Strömupptagningsblecken bockas så kontakt uppstår till de mindre drivhjulen.
8. Motorn skruvas på plats och drivningen testkörs
9. Går loket perfekt nu så fortsätt till punkt 10, om inte så kontrollera att kvartningen stämmer samt justera spelet på blindhjulsaxeln eller hålen på koppelstången.
10. Ta loss motor och hjul så att underredet är fritt från delar. Fräs båda ändarna av chassit så det passar i UGJ kåpan med fönster. Passa även på att limma plastbiten med strömblecken så att den sitter ordentligt. Det kan även behövas filas på utsidan av drivningen. För att löphjulet ska gå fritt så får det fräsas ut för dem också.
11. Man har nu fräst bort de två små tappar som kunde användas som hållare för löphjulshållaren, ett 2 mm hål borras så nära axel B man kan, se till att löphjulshållaren kan svänga och inte tar emot drivhjulsaxeln. Denna plasthållare måste kapas av en bit också. I hålet limmas en 2 mm skruv vars skalle är borttagen i hålet. Den får inte sticka upp för mycket, då tar den i motorn. På undersidan sätts det dit en mutter så den klämmer ihop axel B lite. Se bild ovan.
12. En NEM-koppelhållare limmas på löphjulshållaren så den sticker ut kant i kant med buffertbalken på kåpan.
13. För att hålla samman loken lödade jag på små mässingsplattor en krok respektive en ögla, vilka limmades på underredes bakkant. På så sätt får man enkelt samman de båda loken på ett korrekt avstånd på ett enkelt sätt.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.