Under sommaren/hösten påbörjade jag mitt senaste byggprojekt. Denna gången rörde det sig om två stycken Roco TMZ lok som skulle målas och märkas om i TGOJ:s färger. Föga anade jag och mina beställare att Hobbytrade skulle senare under hösten annonsera ut just denna lok individ.

Text & foto: Håkan Y

Roco:s modell som jag använde mig som bas till projektet driver på alla sex axlarna. Modellen har mycket goda gångegenskaper med hög detaljrikedom. Den största avvikelsen är att sidofönstret på förarhytten skall egentligen vara större, än vad den är på Rocomodellen. För övrigt stämmer modellen bra överens med förebilden och duger gott som bas för projektet.

Loken inhandlades och efter ankomst och kontroll av funktionalitet så plockades dessa isär in i minsta beståndsdel. Alla räcken och smådetaljer monterades isär tills jag slutligen enbart hade kåpan utan några detaljer kvar. Kåpan tvättades därefter i T-röd i ungefär i ett dygn, därefter gnuggades kåporna med en hård tandborste för att avlägsna färgen. Roco har på sina modernare modeller förbättrat kvaliteten på färgerna och metoden med T-röd börjar tyvärr fungera riktigt dåligt. Till framtida projekt måste färgtvätten justeras för snabbare resultat.


Kåporna rensade ifrån detaljer och originalfärgen borttvättad

Efter hårt och ihärdigt gnuggande fick jag till slut bort all färg ifrån kåpan. Därefter kunde jag grunda kåporna, vilket jag brukar göra med Tamiyas primer på sprayburk. Denna är lättarbetat och fungerar bra. Därför har jag inte funnit någon anledning att göra mig besväret att spruta primern med färgsprutan.


Första sprutmålningen av den gröna färgen genomförd

När kåporna väl har torkat sprutades den gröna färgen. Detta gjordes i två lager för bästa resultat. Efter maskering sprutades den gråa färgen på taket. Även dena färg i två lager. Slutligen maskerade och sprutade jag den gråa färgen på rambalken vid de båda förarhytterna.


Modellen färdiglackerad och klarlackerad

När väl färgen har fått torka och härda någon dag sprutade jag dit ett lager klarlack. Detta ger ett bättre resultat när dekalerna skall monteras, dekalerna fäster bättre och det förhindrar till viss del att man ser dekalernas bärfilm. När väl klarlacken har torkat börjar det pilligaste jobbet i projektet, det är att montera alla dekaler på loket. Detta projekt är för mig det som hitills haft flest dekaler att montera. Dekalerna är både stora och långsmala, detta ställer stora krav vid applicering och det är lätt att klanta sig.

I alla fall monterades dekalerna på ena sidan av kåporna varpå jag applicerade Microscale Micro Sol. Detta är en vätska som gör dekalerna mycket mjuka och följsamma omkring ojämnheter och fasta detaljer på kåpan. Denna metod har jag använt i ett tidigare projekt med bra resultat. Denna gången gick det inte alls, vilket förbryllade mig ordentligt.


Påbörjat dekalarbetet. Många långa smala dekaler blev det

Resultatet blev att det lager med klarlack jag tidigare hade sprutat på (vattenbaserat) också löste upp sig. Det hela slutade i att jag helt enkelt fick ta bort dekalerna ifrån kåpan och rengöra den ifrån färg för att spruta om den igen. Andra gången använde jag inte Micro Sol, då jag inte vågade råka ut för samma resultat igen. Efter senare eftertanke har jag kommit fram till att jag troligen använde mig av Tamiyas klarlack på sprayburk i mina tidigare projekt, vilken troligen tålde behandlingen ifrån Micro Sol vätskan. Till nästa projekt skall detta testas vid sidan av.

För övrigt kan jag nämna att jag har tagit för regel att provspruta alla färger på en kasserad kåpa/plastbit för att syna resultatet. Denna metoden gör att ett byggprojekt tar längre tid, men kan också bespara mig överraskningar. Önskar bara jag testade steget med Micro Sol även på denna testkåpa. Men jag var ju så säker på att det skulle gå bra, då jag använt metoden i ett tidigare projekt. Men minnet svek mig om vilka material som användes.


Modellen färdigdekalerad

Slutligen så hade alla dekalerna monteras på båda kåporna och ett lager sidenmattlack sprutades på. Detta för att försegla dekalerna och skydda dom från yttre påverkan. Det dämpar även det blanka utseendet ifrån klarlacken.

Sist men inte minst påbörjades arbetet med måla alla smådetaljer, innan dessa återmonterades på kåpan. Detta inkluderar räcken, stegar med mera. Jag kan förstå att dagens lok kostar vad dom gör, med tanke på hur många enskilda detaljer som en modell har idag. Förr i tiden var det mesta ingjutet i kåpan. Idag är nästan alla detaljer något som monteras på i efterhand.

När väl loken var färdiga var det dags att provköra dom innan leverans. De båda gick som en dröm och det var svårt att slutligen leverera dom till sina beställare. Jag ville onekligen behålla ett av dom till min egen anläggning. Men inte denna gången. Istället pryder dom idag två av mina vänners samlingar där jag vet att dom omhändertages väl och får göra god tjänst.

Lite fakta inhämtat ifrån järnväg.net
Typ: Diesellok
Axelföljd: Co’Co’
Tjänstevikt: 116/121 ton
Längd: 20800/21000 mm
Effekt: 2426/2867 kW
Hastighet: 143/165 km/h (i Danmark)
Tillverkare: Nohab
Bygg år: 1967-1970, 1972-1974


Det nyreviderade loket korsar en landsväg

About The Author

Related Posts