Alla modelljärnvägar delar på en egenskap som allting här i livet. Anläggningen föds och en tid därefter kommer banan att gå i graven. Det här är en artikel om mina erfarenheter av min nu avlidne anläggning Ringlanda MJ.
Text & foto: Håkan Y
Familjen växte och behovet av både ett större hus och bättre område för barnen gjorde att vi bestämde oss för att flytta. Ringlanda MJ var inte byggd enligt modultänkadet utan med vetskapen att anläggningen en dag skulle få monteras ner.
Vintern 2002 påbörjades arbetet med anläggningen i mitt dåvarande hobbyrum på ca 3.5 * 3.3 meter. Rummets storlek avgjorde valet att bygga anläggningen längst med väggarna. Valet av en bro vid ingången som man skulle kunna montera bort slopades på grund av de tekniska problem jag misstänkte skulle kunna få med denna. Istället fick man ducka för att ta sig in.
På Ringlanda MJ skulle moderna tåg rulla vilket gjorde mina stationer långa då jag ville kunna köra med fem roco 80-tals vagnar bakom ett RC lok. Vissa spår var längre medans andra var lite kortare. Men alla spår på stationerna kunde ta dessa fem vagnar med lok.
Detta ställde till det en del i utformningen av anläggningen och i många fall fick första växeln till stationen läggas innan kurvan till stationen. Alla knep för att få längre spår fick användas. Pecos mediumväxlar användes mestadels medan en och en annan kort samt lång existerade. Några kurvväxlar fick vara med också. Peco C75 användes uteslutande till hela anläggningen. Spårplanen var en stor utmaning då jag också hade målet att ha maximal stigning på 2.5%. Eftersom banan skulle ha olika nivåer fick stor planering läggas ner på hur lång körsträcka jag behövde innan jag kunde korsa över andra spår. På ett ställe fick en kompromiss göras och där kunde jag inte dra luftledning den dagen det projektet skulle startas. (Så långt kom jag aldrig visade det sig). Detta var på rangerbangården och tanken var ändå att diesellok skulle tjänstgöra här.
Anläggningen byggdes i två etapper och med ett tillfälligt lagt spår för att kunna starta trafiken. Då fanns bara en station, men tågen kunde rulla. Då hade anläggningen formen av ett L och blockerade inte ingången till rummet. Efter ett år påbörjades sektion två och anläggningen fick sin slutgiltiga spårplan som medgav ungefärligen 25 meter körsträcka med två stationer. Dessa stationer hade totalt 13 spår varav två spår var med stoppbockar. I planeringen av anläggningen fanns en vision om att införskaffa ett Ue lok som jag ofta såg på Göteborgs Central på den tiden. På min huvudstation kan man se att jag har två kortare avställningsspår avsedda för just parkering av Ue lok och andra lok.
Anläggningen hade även en godsbangård som fick formen av en hästsko. Detta möjliggjorde för mig att få in både uppställningsspår samt spår där lossning och lastning kunde ske. Både vanliga lastkajer samt en containerterminal planerades.
Eftersom ballasteringen av spåren kan göra det knepigt att lyfta just spår och växlar vid en eventuell rivning valde jag aktivt att skjuta på att ballastera stationerna och började därför bygga landskap på områden där minimalt av spår skulle påverkas. Första landskapssektionen att byggas blev en landsväg med ett skogsparti med utkiksplats samt bensinstation med en Sibylla kiosk. Detta partio var väldigt kreativt att bygga och stor energi lades ner på landsvägen med väglinjer, skyltar samt vägräcken. Även bommar till järnvägsövergången införskaffades. Dessa fick i början vara permanent nerfälda men planerna var att motorisera detta med tiden.
Nästa större landskapsdel som växte fram var området där Ica-handlaren fick husera samt två större hyreshus med landskap runtomkring. Just området där hyreshuset var byggdes på en lucka vilket gjorde att denna lilla sektion kommer kunna följa med till nästa anläggning. För övrigt sparades givetvis alla gubbar, hus, träd och andra detaljer. Även här valde jag att undvika ballastera in i växelgatan på stationen för att ha möjligheten att kunna riva upp spåren med minimala förluster. Redan då fanns planerna att en flytt kunde bli aktuellt. Detta var runt 2007.
Banan byggdes utan att förborra hålen till växelmotorerna vilket ställde till en del problem längre fram. Tanken var att anläggningen skulle använda sig av den lösningen som den modelljärnvägsförening jag är medlem i. Denna lösningen gick ut på att man kunde borra ett hål i efterhand. Projektet på föreningen drog ut på tiden och jag valde att investera i Peco:s växelmotorer som jag vet är driftsäkra och fungerar bra. Låter gör dom och smäller gör det. Men dom fungerar! Eftersom arbetet påbörjades i efterskott med växelmotorerna så fick jag prioritera de växlar som var svårast att nå. I Flera fall fick jag lyfta på växeln för att kunna borra upp ett hål. Nu var jag mycket tacksam att jag inte ballasterat växlarna.
För mig är mörkerkörning något magiskt och därav har anläggningen byggts så att alla lampor och smådetaljer skall kunna lysa. En egentillverkad produktion på lyktstolpar togs fram. Detta gjordes i samråd med just den förening jag är medlem i så att man skulle kunna ha råd att massproducera stolpar där. Även om jag hade haft råd att köpa dessa till min egen anläggning så är det en betydande besparing man kan göra om man tillverkar dessa själv.
När det väl blev klart att anläggningen skulle rivas så kan jag inte säga att jag sörjde så mycket över detta. Jag har varit mentalt förberedd på detta sedan den byggdes att den dagen kunde komma. I huset vi flyttar till kommer jag få ett nytt hobbyrum som är större. Det har måtten 3.90 * 5.10 vilket är bra större. Dock kommer rummet få husera min målarverkstad så jag enklare kan genomföra projekt med ommålningar av vagnar och lok. Idag har det varit knöligt då jag måste åka iväg för varje målning (till klubben) vilket gjort att mina egna arbeten men även beställningar har tagit lång tid. I det nya hobbyrummet kommer jag ha tillgång till grejerna direkt vilket kommer bespara mycket tid. Idag så har jag restid på 20 minuter för att utföra en målning på kanske 1-3 minuter. Skall jag sedan vänta på torktider så är tiden jag blir borta ifrån familjen lång vilket ibland rimmar dåligt då man har tre barn i låg ålder.
När väl allting var nermonterat och stommen utriven tog jag och min far en tripp till tippen för att slänga allt gammalt virke. Föga kunde jag ana att vi skulle fylla hela släpet med virke och annat skräp ifrån mitt hobbyrum. Allt som är kvar nu är flera flyttkartonger och en del förvaringsskåp med grejer i. Själva rivningen tog mig några kvällar. Först tog jag bort allt rullande material och jag var mig själv tacksam att alla kartonger hade sparats. Grejerna ligger nu väl nedpackade. Sista momentet var att riva själva stommen. Här orkar jag inte försöka spara på något av virket så det revs ner med våld och sågades ner i mindre bitar.
Jag hoppas att arbetet med nästa anläggning kan påbörjas under 2011. Det skall bli spännande att planera upp en ny anläggning och hur mitt nya hobbyrum skall utformas. Även om jag är väl medveten att det kommer ta lång tid innan mina tåg kan rulla igen får dom tjänstgöra i mitt vitrinskåp under tiden. Första steget blir att få igång byggbordet och verksstadsdelen igen.
Nedan följer en kort bildserie som minne till Ringlanda MJ. Må hon vila i fred.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.