Ladda ner spårplanen i större format som pdf-fil

Denna anläggning har sin form efter den oefterhärmliga miljö där Sveriges tätaste tågtrafik passerar högt och lågt över vatten mellan höga bergknallar med röda stugor och bland medeltida hus och de modernaste byggnader. Getingmidjan kallas den där Sveriges järnvägar anpassade till snabbtågens högsta hastigheter sammanstrålar. Här kastas tågen ut inifrån Mariabergens tättbyggda branter ut över Mälaren och in i det trånga gattet mellan Riddarholmen och Gamla stan för att sedan ta sig in förbi stadshuset och under Klarabergsleden in till Centralstationen. Märkligare och mer imponerande järnvägssträcka får man leta efter.

Mer finns det dessutom att hämta från denna plats. Årstabrons väldiga gamla spann har fått sällskap av en smäcker ny skapelse i rödmålad betong där tågen på de två dubbelspåren ständigt möter eller kör förbi varandra. Över Danvikstull går en lika imponerande enkelspårig bibana över flera broar och tunnlar in mot Slussen. Hamnspår kors och tvärs förbinder olika kajer och spår med varandra.

Då miljön är så speciell med sina runda bergknallar, öppna vatten och blandade och täta bebyggelse med mycket tågtrafik både högt och lågt är det svårt att hämta inspiration från vare sig tysk eller amerikansk stil för spårplaner. Inspirationen får istället kallas för svensk då den kommer från motivet och önskan att fånga den moderna storstadens centrum för resande med centralstation och Cityterminal lika väl som förra sekelskiftets hyreskaserner och trähusidyllerna med uteserveringar på Söders höjder. Det kräver en hel del nytänkande och okonventionella lösningar.

Sveriges tätaste tågtrafik kan återskapas i modell i denna anläggning.  På huvudlinjen finns som hos förebilden 10 spår för södergående trafik vid Centralstationen och antydan till Årstabergs pendeltågsstation. En helix i dubbelvarv för upp tågen till Årstabroarnas höjd motsvarande den i verkligheten, upp till 34 cm med en stigning på 27 promille. Under Årstabergs station för en helix ned tågen till skuggbangården och spåret upp till Centralstationen och vändslingan inne under Klarabergsviadukten dold bakom en spegel eller display. Denna helix har något större stigning. Alternativt dras fyra spår också där ytterspåren får 27 promilles stigning och innerspåren som bägge i normalfallet är för tåg i riktning söderut och därmed nedåt på anläggningen vilket ögr att en större lutning ej medför problem. Men anläggningen blir på denna punkt mycket trång även om Danviksklippan svängs något närmare Centralstationen. Bibanan har dels anslutning till Slussen via helixen bakom Katarinahissen eller till Centralstationen för långa tåg vid högtrafik. Dessutom finns anslutning till Södra station/Årstabroarna via samma helix och om man så vill via förbindelsespår under Fåfängan till Södra station/Årstabroarna. Bibanan passerar Henriksdals station, Sickla hållplats, Saltsjö Järla station och Neglinge station med dess lokstallar för Saltsjöbanan och slutar öppet eller dolt med vändspår vid arbetsbordet. Det finns plats för tågset på bibanan upp till 4 vagnar vid högtrafik med hjälp av mötesspåren enligt förebild mellan Saltsjö Järla och Sickla men bara för de normala tågen med två vagnar vid Henriksdal och Slussen. Om man så vill kan man föra in godspåret vid Atlas Copco i Sickla ett långt stycke in i byggnaderna eller ha detta övre godsspår till det skrotupplag som också ligger här i förebilden, den sista reguljära godskunden på Saltsjöbanan.

Anläggningens olika delar är lättåtkomliga genom genomgående smala bord med undantag av Centralstationen och två helixspiraler. Vändslingan inne i Cantralstationen underlättar åtkomligheten tillsammans med att sektionen vid Tegelbacken är borttagbar. Helix sektionerna når man på sedvanlig sätt underifrån. Den bakom Slussen är öppen uppåt dold bakom bakgrundskullisser, Årstaberg har löstagbar överdel.

Igenkänning skapa med hjälp av bakgrundskullisser, enstaka byggnader byggda från scratch enligt förebild, några med hjälp av ombyggnad av befintliga modeller på marknaden och en del med liknande hus som finns att köpa. En alternativ utformning med samma typ av trafiklösning men utan Neglinge station och något kortare Årstabroar men betydligt mer stadsbebyggelse, tre spårvagnslinjer och synlig tunnelbana vid Slussen  kan väljas, se separat planskiss och utförlig beskrivning av valda husmodeller. Bakgrundskulisserna föreställer det moderna industri- och kontorsområdet vid Liljeholmen från Årstabroarna. Bibanan spår mot Neglinge kan döljas bakom den främre delen av denna kuliss friskuren längs horisontsiluetten med himlen längre bak för att vinna ytterligare plats och föra broarna längre från varandra. Samma friskuran typ av bakgrundkuliss används från Danviksklippan till Katarinaberget så att Årstabroarna blir synliga från gången mot Slussen. Mälaren, Riddarholmskyrkan och Stadshuset syns på bakgrundskulissen bortom Gamla stan. Vid Centralstation, Sickla, Saltsjö Järla och Neglinge kan man ha neutral himmel eller lokala miljöer som bakgrund.

Spårplanen för alternativet med mer stadsmiljö, spårvagnar och tunnelbanaladda ner den här
I stora drag följer spårplanen den som gäller i verkligheten. Getingmidjan mellan Mariaberget och Stadshuset är ett centralt motiv i anläggningens bortre fond om än kortad men med de centrala delarna med. Centralstationen och delar av Cityterminalen är också medtagen i närmast full skala där infarten dock är mer svängd än i förebilden. Saltsjöbanan ligger i framkant av anläggningen där den följer sin sträckning från Henriksdals station och Danvikstull in till säckstationen med dubbelspår vid Slussen längs Söders höjder. Men en rundslinga tar spåret ned till marknivå vilket gör att det går att korta sträckan och ändå ha med den stora höjdskillnaden. Längs Stadsgårdskajen och Norra Hammarbyhamnen går som på förebilden Saltsjöbanans förbindelsespår till Stockholm Södra. De bägge Årstabroarna löper bredvid varandra som på förebilden högt över vattnet och hamnspår nere vid kaj. Men de har dragits betydligt närmare Danvikstull för att få plats. De största avvikelserna från förebilden är att Sickla industriområde längs Saltsjöbanan har dragits ned till Hammarbysjön och ligger under Årstabroarna för att motivera nutida godstrafik på denna bibana. Den nya tvärbanan går på liknande sätt fast under Skanstullsbron. För att underlätta godstrafiken har också en tunnel sprängts direkt från Saltsjöbanan under Söder så att tåg kan passera direkt från huvudspåret vid Södra station till bibanan utan att köra längs det långa och i tunneln vid Danvikstull extremt snäva förbindelsespåret längs kajerna. De synliga svängradierna längs huvudspåret är vida och växlarna slanka, på bibanan ibland snävare. Svängradierna är genomgående minst 40 cm även i banan osynliga delar med ett enda undantag för industrispåret i tunneln vid Danviksbron. De två hamnspåren på bägge sidor om tunneln kan dock nås via spår med större radier från andra hållet. För att ytterligare förtäta trafiken läggs tunnelbanan enligt förebild synligt mellan Slussen och Gamla stan och det nyuppväckta intresset för spårvagnar gör att en återupprättad spårvagnslinjen går från Centralstationen förbi Gamla stan och Slussen, stiger längs Katarinavägen upp på Katarinaberget.

Denna huvudtanke kan utföras med en omfattande stad där spårvagn också kan gå eller med mycket smalare anläggning där bakgrundskulisser kan ge igenkänningsvärdet.

Landskapet och stationer
När man träder in i rummet möts man av det branta stupet som huggits ut vid Danvikstull med de två klaffbroarna för tåg- och vägtrafiken och de karakteristiska moderna höghusen på Danviksklippan. Bakom Henriksdals station med mötesspår löper banan in i Henriksdalsberget och sedan ut på andra sidan till Sickla där delar av Alfa Lavals fabriker med stickspår ligger samt en fortsättning på mötesspåret med hållplats. Ändstationen i Saltsjöbaden ligger som en skuggbangård inne i berget med fortsättningen på mötesspåret och ett extra kortare stickspår samt mycket långa dubbla stickspår med lutning under Årstabroarnas förbindelsepår bakom Liljeholmsfonden. En vändslinga som åter ansluter till banan inne i Henriksdalsberget gör att mycket långa tåg kan köra runt här. Ovanpå berget läggs den mestadels skymda pendeltågsstationen Årstaberg.  Här är anläggningen som bredast med Årstabroarna högt över industriområdet vid Sickla och ännu högre över strandkanten där två hamnspår sticker fram på Liljeholmens yttersta kaj. Det inre skärsgårdslandskapets delvis skogbeväxta klippor kommer här till sin rätt. Bakom broarna sätts en fondvägg med bild av det moderna industri- och kontorsområdet vid Liljeholmen.

Modelljärnvägslandskapets huvudmotiv är Söders höjder som med sin långsmala sträckning och flera bergknallar som huggits stupbranta vid Stadsgårdskajen för blickarna mot Katarinahissen, Slussen och öppningen mot Mälaren. Under Söders höjder ligger den rundslinga som för huvudspåret upp till Årstabroarnas högre plan. Denna lösning leder till att långa tåg döljs och inte sticker ut i bägge ändar samt en intresseväckande fördröjning innan tågen kommer in eller ut på broarna över Hammarbysjön och Mälaren. Då stigningen är på 25 promille krävs rejält med utrymme samtidigt som rundslingan inte kan komma ut för långt från väggen. Lösningen ligger i att göra rundslingan formad mer som en oval och låta tågen köra dolt inne i Kooperativa förbundets kontorshus och camouflera överfarten från berget in i huset över Katarinavägen så gott det går på denna i alla fall från gången i anläggningen svårsedda plats. På Söder ligger Saltsjöbanans ändstation med dubbla spår under Slussen som också fungerar som säckstation för förgreningsspåret . Vid stadsgårdskajen antyds två stickspår längst ut och i Norra Hammarbyhamnen finns ett mötesspår. Södra station kan man föreställa sig dold där tågen kan bli fördröjda genom ett stopp eller lång väg med anslutning också till Saltsjöbanans gods- och om man så vill även persontrafik.

Gamla stan är drastiskt nerkortat till några tätt byggda hus längs Västerlånggatan på en liten förhöjning samt tunnelbanestationen och Riddarhuset. På andra sidan bilarna på Centralbron och järnvägen ligger två hus i halvrelief framför en fotofond med Mälarens, Riddarkyrkan och palatsen på Riddarholmen med stadshuset till höger. På så sätt kan enkelt en del av de för denna tågsträcka karakteristiska byggnaderna komma till sin rätt.

Anläggningen avslutas med en centralstation där alla tio spår för södergående tåg finns med på den plana utfyllda före detta Klarabergskanalen. Järnvägsstationen byggs i sin fulla längd men djupet kortas något genom att ta med bara den främre ursprungliga byggnaden och den stora vänthallen. På andra sidan ligger höga kontorshus i halvrelief så att spåren ligger i ett djupt schakt mellan husen. Cityterminalen kortas än mer drastiskt. Entrésidan vänd mot Klarabergsviadukten och järnvägsstationen tas med i fullskala fram till den stora höga öppna hallen. Men här görs en genomskärning som gör att denna sex våningar höga hallen kommer till sin rätt. Bara en mycket liten del av bussterminalen kommer därmed med på anläggningen utöver den dominerande entrédelen. Under Cityterminalen ligger järnvägsstationens säckstation för norrgående tåg. Här ges på samma sätt som för terminalen ovanför inblick genom en genomskärning. Antal spår och plattformar som får plats blir dock något färre än i förebilden. Längden gör också att det bara finns plats för någon enstaka vagn eller lok. Men man får full insyn i denna undre entrémiljö med mycket gångtrafik ut till tågen.

Originell stationslösning
Svårigheten med att kunna köra även långa och gärna mycket långa tåg på banan genom centralstationen löses med en ovanlig planlösning. Från de två spåren närmast stationen viker en dubbel rundslinga av över de andra spåren och in i ett bakre spår ned till skuggbangården. Från det inre rundspåret viker också en slinga av in på de två bakre spåren så att tågen kan köra runt och komma ut igen i riktning söderut. Hela arrangemanget döljs av den breda Klarabergsviadukten med ett stort parkeringsdäck intill och de många plattformstaken som döljer det mesta av spåren vid stationen. För att dölja arrangemanget från det norrgående hållet sätts växlar i ytterspåren som för vidare rakt norrut där tåg kan köras fram ända till anläggningens kant och bilda långa tåg. Men också av en display framför mittspåren där rundslingan är som mest påtaglig. På displayen kan man visa rörliga bilder tagna med en webbkamera strax bortom rundslingan inne under plattformstaken. Från motsatta hållet ligger rundslingan så långt in att den inte behöver döljas. Det tredje spåret närmast och längst bort från stationen förs också vidare rakt fram med hjälp av ett spårkors över rundslingan medan de fyra mittspåren blir som en säckstation för pendeltåg. Med en plattformslängd på 1,60 meter finns gott om plats för motorvagnset med fyra vagnar. Pendeltåg med 8 vagnar kan vända på de andra spåren där det också finns gott om plats för snabbtågen. Plattformslängden intill stationen är som mest 3 meter så det finns plats också för mycket långa tåg om man nu inte vill använda rundslingan där det knappast finns några utrymmesbegränsningar och de långa godstågen kan passera.

Tågtrafiken
Anläggningen passar för mycket tät persontrafik men också många godståg passerar här. På och avlastning finns också på flera platser, främst vid tre kajer men också en industri i Sickla. Rangering av godstrafiken finns det däremot inte plats för annat än i skuggbangården.

Längs Saltsjöbanan är pendeltågen mestadels två vagnar sammankopplade enligt förebild. Det går också att köra med fyra vagnar sammankopplade vilket förekommer i högtrafik utan problem för möten vilket också finns plats för med dubbla tåg vid Slussen. Godstrafik längs förbindelsespåret begränsas av längden på säckstationspåren vid Slussen och den mycket snäva kurvan under Fåfängan. Men för både person- och godstrafik finns också möjligheten att ta genvägen genom extratunneln till huvudspåret. Tack vare det förlängda mötesspåren och den dolda vändslingan i änden av bibanan kan därför så långa tåg som upp till 6 meter köra längs denna sträcka. Genom att använda Årstabroarna och det dolda spåret bakom Liljeholmsfonden för tillbakafärden kan i praktiken en särskild paradsträcka ordnas som en rundbana för tåg som man vill visa upp.

Rullande material som vanligtvis används på Saltsjöbanan är ombyggda blåmålade tunnelbanevagnar av äldre typ från 1970-talet. Om denna vagntyp går att få tag på som H0 modell vet jag inte. Dessa kan i så fall sedan rätt enkelt byggas om på den karakteristiska kjolkanten nedtill som är till för att det inte ska bli för stort avstånd mellan plattformarna och vagnarna på stationer byggda för mer breda normala pendeltåg. Diskussionerna gick heta i samband med bytet till de nya vagnarna. På tal var särskilt danska bredare förortsvagnar. Trovärdiga alternativ till de nuvarande vagnarna kan alltså användas som är lättare att få tag på färdigbyggda på marknaden. En modell av de klassiska teakklädda Salsjöbadsmotorvagnarna finns hos firman Entec. Dessa användes från dess banan elektrifierades 1915 tillsammans med personvagnar från 1892 ända fram till bytet till de ombyggda tunnelbanevagnarna 1976. Modellen är av motorvagn nr 15 som finns kvar för museitrafik. Kort hjälplok av de mest skiftande former för både diesel och eldrift har funnits på banan där också länge T44 drog godstågen. En skrotfirma var den sista fasta kunden på banan. På denna spårplan är det Alfa lavals som är tänkt som den stora synliga godskunden. Men de dolda stickspåren ger möjligheter också för annan trafik.

Längs huvudlinjen är SJ:s x2000, SJ och Veolia fjärrtåg med Rc eller Hectorlok för både dag- och natttrafik samt pendeltåg av äldre eller nyare modell det som dominerar. Svart eller blåmålade moderna SJ-vagnar snälltågsvagnar finns på marknaden medan Veolias vita ofta något äldre vagnar är svårare att få tag på. De dubbeldäckade vagnarna för långpendlare likaså. Plattformslängderna som redan beskrivits sätter en del gränser men den enda egentliga gränsen för tåglängderna ligger i hur många vagnar loken orkar dra i stigningarna. Dessa ligger på 25 promille upp till Årstabroarna och upp från skuggbangården. För godstrafiken är problemen mindre då det finns både Rc, Hector och olika moderna diesellok som är passande med olika färgsättning för olika bolag och även många godsvagnar. Ett och annat dieselväxlingslok kan också passera, om inte annat så på väg till kajerna vid Stadsgråden, Norra Hammarbyhamnen och Liljeholmen eller Saltsjöbanan med deras möjligheter för av- och pålastning. Rangeringsmöjligheterna för godstrafiken finns dock inte utan måste försiggå på skuggbangården utom för enstaka vagnar.

Bebyggelsen
Det stora igenkänningsvärdet i bebyggelsen är både anläggningens styrka och problem. Desto mer av sådana hus som är särskilt karakteristiska man söker efterlikna, dess mer aha-upplevelser ger anläggningen. En del av dessa problem kan man lösa genom bakgrundskulisser mot Liljeholmen och Riddarholmen med Mälaren och Stadshuset. Om man så vill också Kungsholmen bakom centralstation där dock en neutral himmel också kan fylla en bra funktion. På andra håll kan man finna husbyggsatser som tillräckligt väl liknar förebilden. I förvånansvärt många fall är detta möjligt med mycket snarlikt resultat även för hus som är centrala i stadsbilden för de miljöer som är med på anläggningen. I nästan samtliga fall kan man hitta lösningar inspirerande av husen på sina platser i den verkliga miljön med hjälp av att bygga om befintliga färdigbyggsatser på marknaden men satsa på anpassning till Stockholm särskilt när det gäller taken som ibland kan ha helt fel form. Flera centrala byggnader för helhetsintrycket går väl att bygga med hjälp av denna metod som Stigbergs sjukhus på Fjällgatan där Katarinavägen svänger av och Renstiernasgatan börjar, Södra teatern, palatset närmast Slussen på Skeppsbron, Riddarhuset och mindre porträttlikt men ändå användbart Norstedts förlagshus. Flera av de låga trähusen på Röda bergen, Atlas Copcos stora verkstadsbyggnad i Sickla och funkishusen söder om söder kräver inte ens någon ombyggnad. Många andra mindre framträdande hus kan man finna liknande hustyper från olika tillverkare för. Fördelen med att knyta an starkt till befintliga hus och deras placering är att stadslandskapet får en variation och trovärdighet när tätheten mellan affärslokaler eller husen höjd varierar på det sätt som det gör i verkligheten där Stockholm med sina branta kullar utgör en förtätat exempel. Men några hus och varför inte en djurgårdsfärja är också tacksamma att göra i modell. Det som är bra är att i så fall inte bara satsa på äldre byggnader som Centralstationen utan också några mer moderna som Cityterminalen och funkishus vid Slussen och på Danviksklippan.

Danvikstull och Årstaberg

I centrum av anläggningen ligger Fåfängan med sitt café högt över Saltsjön och utloppet från Hammarbysjön där man kan njuta av utsikten in mot Gamla stan och siluetten med kyrktorn och stadshuset. Den kan man snickra ihop med hjälp av någon befintlig byggsats för lusthus och uteservering eller egenbygge. Den måste kortas jämfört med verkligheten för att få plats. En lösning är den charmerande dansbanan Grand gazebo som finns färdigbyggd från Woodland scenics.. Man kan sätta in fönster på insidan öppningarna och en cafedisk vid scenen samt förstås cafebord och stolar inne och ute. Den åttkantiga formen på taket stämmer delvis men i övrigt är det den allmänt romantiska snickarglädjen som gör den passande för anläggningen. En trätrappa leder ned längs berget med lyktstolpar likaså i trä. Trätrapport finns hos Ristat och skuret. Nedanför Fåfängan ligger en karakteristisk gammal byggnad med putsade väggar och mansardtak som finns längs Stockholms stränder på olika håll. Det var en gång fängelse och är idag kontor. Med sina raka former utan utsmyckningar kan det vara relativt enkel att bygga på egen hand.

Framträdande för den som kommer in i rummet är också Henriksdals station med Danviksklippan bakom. Här passar den amerikanska Palms station från Durango press i två- och enplan med lågt sluttande utskjutande tak och träväggar som ger rätt gammal förortskänsla. Målade i rätta färger passar den väl för Saltsjöbanan. Danviksklippans höghus i funkisstil med fasade kanter och framförallt karakteristiska pyramidtak kan man inte hitta något liknande av. Men då det är typiska för Stockholm och även de i raka former och utan utsmyckningar är de relativt enkla att bygga själv.

För Sickla industriområde finns passande hus på marknaden. Till hållplats finns en passande typ med valmat tak från Campbell till vardera sidan men man får då ett litet godsmagasin till varje hållplatskur även om de kunde tjäna som hamnskjul vid kajen under Årstabroarna. Även Faller har en busskur med valmat tak som kan användas, då får man ytterligare en busskur på köpet som inte passar i stil men som kan placeras vid Årstaberg. Artitec har också tillverkat en hållplatskur enligt norsk förebild som kan vara passande som säljs via NMJ. Även Life like har en billigare hållplatskur som kan användas. Till industri passar Kibris moderna verkstadslokaler med snedställda takfönster lämpliga från efterkrigstiden när svensk industri växte sig stark. Som huvudbyggnad passar den höga fabrikshallen Allied Rail builders från Cornerstore. Med gaveln ställd mot järnvägen liknar den mycket väl den fabrik som står i Sickla på detta sätt. Byggsatsen behöver kapas en av fyra sektioner så den blir kortare mellan järnväg och sjön. Till kontor i Sickla passar Kibris 10 våningar höga moderna byggnad men taket bör göras rakt och färgsättningen gärna i ljust grått och rött.

För berget längst bak där Årstabroarna skjuter ut ifrån finns de mycket passande moderna bostadshusen från Auhagen som kan läggas flera stycken i rad för att ge den typiska närförortsprägeln. Om man så vill kan man bygga dessa i TT-skalan från samma tillverkare för att ge större djupverkan. Stationen Årstaberg gäller det att dölja så mycket som möjligt så att den skarpa kurvan skyms med en viadukt och gångbro men något kan framträda särskilt upptill och då i mycket modern stil.

Röda och Vita bergen
På Söder efter Fåfängan kommer Röda bergen vars namn säger att här måste finnas faluröda stugor även om de inte behöver ha vita knutar. Det finns inte mycket plats men två eller helst tre bör ligga här för att ge den rätta känslan. Ytterst finns en liten stuga från Ristat och skuret med farstu in mot gården som gärna görs ännu mindre så det blir ett fönster på långsidan enligt förebild. Tätt inpå med plank hela vägen mot gatan läggs en banvaktsstuga med två fönster på långsidan. En liten bod passar också på bakgården, allt från Ristat och skuret. Dan Andersson låga stuga passar också väl på platsen men även andra stugor från EA:s hobbyprodukter.

Bakom Röda bergen ligger Hammarbyhamnen. Här är mycket ont om plats men en  hög hamnbyggnad med lager är på sin plats. Heritage furniture från Cornerstore där halva bottenvåningen är öppen för godsvagnar är en passande modell, gärna ommålad i vitt som är så karakteristiskt för Hammarbyhamnen idag. En hamnkran kan man också sätta här. De fanns många förr men är numera borta vid denna kaj.

Nedanför Röda bergen på andra sidan löper Folkungagatan upp i en brant backe med sekelskifteshus väl synliga på bägges sidor. Detta är också en typisk Stockholmsmiljö. Lika väl som de moderna bostadshusen från Auhagen fungerar inte sekelskifteshusen från samma firma men tillräckligt väl för att ge rätt känsla. De finns också i många varianter vilket är en fördel då de är mycket vanliga i förebilden. Även Faller har en serie stadshus i jugendstil uppkallade eter en gata med namnet Goethe som passar till Stockholm. Längst ned i backen fanns minst förutsättningar för butiker så här ligger två hus med enklare fasader från Auhagen utan stuckatur eller annan utsmyckning, först ett med tre våningar och sedan ett med fyra. De följs ett hus till i 4 våningar i samma stil men med butiker i bottenplanet och mer utsmyckade fasader även om det inte är till övermått. Därefter kommer som hos förebilden två låga faluröda hus, det första med mycket hög sockel i sten en våning högt, det andra med träfasaden längre ned mot gatan men i två våningar. Dessa kan byggas med hjälp av halva delen av en krog i Bergslagen från TMJ konsult. På andra sidan ligger den andra delen av detta värdshus i falurött med mansardtak med tre fönster på långsidan mot gatan. Ett sådant hus ligger på Renstiernas gata vid foten av berget med Sofia kyrka på toppen. Alternativet är att bygga ett självbygge av det putsatde hus med mansardtak som ligger längst ner mot hamnen på Folkkungagatan På bakgården till detta hus en bit uppåt berget passar i bägge fallen den enklaste banvaktstugan från Ristat och skuret. Både på Folkkungagatan och Renstiernas gata kommer gamla sekelskifteshus uppåt backen på höger sida. Mycket lik en förebild på Folkkungagatan är ett ståtligt 4 våningars hörnhus från Auhagen med offentlig lokal i bottenvåningen för restaurang eller liknande. Det byggs samman med ytterligare ett likadant hus som gjorts om till hus längs med gatan och vars ena sida blivit fasad på baksidan i två våningar för de bägge husen mot den övre gatan med spårvagn. De sammanbyggda husen följs av ytterligare två jugendhus från Faller i fyra våningar.

Ovanför ligger Vita bergen med Sofiakyrkans mycket spetsiga och höga siluett som dominerar infarten till Stockholm från Saltsjön. Den är så karakteristisk att det skulle vara värdefullt att göra denna kyrka som självbygge. Man kan trösta sig med att alternativet Katarina kyrka är än svårare att bygga med mer runda former och utsmyckningar medan Sofia kyrka har betydligt rakare former. Hos Google Earth kan man dessutom hitta Sofia kyrka som 3-D modell. Framför kyrkan finns återigen plats för de typiska små söderkåkarna. Idealet är att även här hitta verkliga förebilder och göra modeller av dessa helst från Fjällgatan eller backarna ovanför Katarinavägen. Man kan vandra i dessa gränder och andra delar av Stockholm med hjälp av olika karttjänster på nätet med hjälp av regelbundet tagna 360 graders bilder som på ett fascinerande sätt ger en möjlighet att uppleva en miljö för att välja vad man vill återskapa. I backarna ovanför Katarinavägen är ett hus där Glasbruksgatan möter Nytorgsgatan lockande. I gul puts och fyra fönster längs långsidan och tre våningar högt med nedre och övre fönsterraden försedd med låga fönster och en mycket liten tillbyggnad en vånings i faluröd panel och mansardtak är detta en passande söderkåk. Framför detta hus på andra sidan Katarinavägen passar Stigbergs sjukhus som här och på förebilden ligger där Katarinavägen viker av in mot Renstiernas gatan. Detta hus går att bygga om utifrån Fallers stationsbyggsats Königsbach. Med rätt gul färg och dämpad  dekor blir det framträdande och ger anläggningen Stockholmskänsla.

Mosebacke
Nästa del av Söders höjder är Mosebacke. Vid det vackra torget står höga stenhus som på alla sidor flankerar den imponerande Södra teatern. Här kan man välja färdiga modeller som något liknar husen på platsen. Jugendhuset i fyra våningar med sin bulliga form och skyhöga takfönster från Vollmer passar på den sida som vetter mot kyrkan. Det gör också Halvrelieffasader från Auhagen om de dubbleras till fem våningars höjd på motsatta sida av teatern. Mest användbar för bakre sidan av torget är nr 42 501. Bakom dessa hus ligger ett kvarter där tågen kommer fram ut på Årstabroarna och spårvagnen dyker in i bakom kulissen. Det kan vara ett modernt hus som i verkligheten där huvudspåret leder in under husen i Södra stationsområdet. Men det kan också vara lämpligt med något som mer knyter an till arkitekturen vid Mosebacke och då lägre än husen vid torget som i förebilden ligger högst. På motsatta sidan till jugendhuset kan man sätta ett fyra våningars hörnhus med torn från Faller, ett sådant pampigt torn finns på huset längst bort från teatern på denna sida torget. Parken har gjorts mindre djup en i verkligheten men träden bör vara höga och en staty stå i mitten och en rikstelefonkiosk av den äldre modellen från Teknobygg pryda ena hörnet framför teatern.

Huvudattraktionen är Södra teatern som intar en central plats i hela anläggning med sitt dominerande läge över Slussen. Det ser närmast ut som en palats, nästan ett slott där det ligger. Det vore värdefullt att efterlikna. Faller har en station som innehåller de flesta elementen som finns på fasaden med rader av fönster med både kvadratiska med fyra rutor, mycket höga med 8 rutor och höga men rundad överdel som form. Dessutom med fyrkantiga pelare i halvrelief mellan fönstren som också finns lika genomgående på Södra teatern. Det som saknas är de tjocka pelarna vid entrén, fönsterraden med sex rutor och en del till. Stationen har utgjort grunden också för Stigsbergs sjukhus men används här på delvis annat sätt där de mycket låga fönstren tillvaratas och fasaden mot Stadsgården blir mer prålig med halvreliefpelare där Stigbergs sjukhus enbart använder dessa på baksidan från betraktaren. Södra teaterns ljusa gula avviker också något från Stigbergs sjukhus mer djupare gula åt det ockra och brandgula hållet. Skillnaden i färgsättning kan man se med hjälp av gatuvyer på hitta.se eller eniro.se. Stationen finns i två varianter som den stora Neustads /Weinstrasse) eller Königsbach. Tidigare fanns också med samma element den smått gigantiska Friedrichstadt som både hade mer än tillräckligt med element för hela Södra teatern och dessutom hade likartad färg. Med lite målarfärg och ihopsnickring av de stationer med dessa element som går att få tag på kan en imponerande väl efterbildande modell byggas. Uteserveringen är lättare att ordna med sin takterrass vars utsikt August Strindberg har gjort odödlig och salen under. Takterassen hålls uppe av gjutjärnspelare som man kan hitta i tillräcklig mängd från byggsatser för äldre typ av plattformar. De stora fönstren kan man skära ut i overheadfilm och sedan har man en bra kopia av denna plats. Sätter man dit Fallers uteservering för öl, lite försäljningsbodar från Ristat och skuret eller Preiser, en massa cafebord, människor och kulörta lyktor för kvällen på den övre terrassen blir detta en attraktion. På andra sidan teatern ligger det också kända Mosebacke etablissemang betydligt lägre än Södra teatern. Det är ett typiskt Stockholmshus och saknar motstycke bland färdigbyggsatser. Men med hjälp av att bygga samman tre av Artitecs fina gavlar kan man komma långt. Långt nedanför berget ligger Slussen.

Hela området med Vita bergen och Mosebacke döljer den rundslinga som för tågen upp till Årstabroarna. Man kan välja att göra en bakgrundskuliss ovanför Folkungagatan och runt Mosebacke torg för att minska på arbetet med att bygga modeller, åtminstone medan färdigställande pågår.

Slussen
Till husen på branterna ovanför Slussen kan man använda en kombination av bakgårdsfasader och Auhagens halvreliefer där särskilt 42 504 men också sådant som har blivit kvar av 42 501 är användbart. Högst upp sätter man en lysande Stomatolskylt. Nere på den öppna platsen som måste göras betydligt mer trång för att få plats läggs den låga entrén till T-banan. Nere vid vattnet ligger kooperationens kontor med sin mycket karakteristiska byggnad och Katarinahissen med gångbro över till Södra teatern. Här är också självbygge något att satsa på vilket underlättas av de raka formerna. Byggnaden är viktig inte bara för sitt igenkänningsvärde utan också för att den i sig döljer rundslingan där tågen löper upp till Årstabroarna. Tillsammans med Katarinahissen och Södra teatern bildas en stark miljö i anläggningens bebyggelsemitt.

På andra sidan Slussen ligger Stadsmuseet som en gång var rådhus. Detta görs i starkt förkortad form med hjälp av vitmålade Artitecgavlar. Innanför Stadsmuséet ligger ett gammalt hotell i tegel. Fallers hörnhus där den putsade fasaden görs om till tegel är en god grund för detta hus. Bakom Stadsmuséet kommer det moderna hotellet ovanför tunnelportalen för spåren in till Centralstation. Det saknas liknande hus som modellbyggsatser. Närmast kommer Vollmers hörnhus. Mellan de två husen löper Götgatsbacken upp. På höder sida kan en tbyggsats till från Vollmer med samma moderna hus passa vid Hornsgatan där spårvagnar svänger in vilekt gör det nödvändigt att fasa kanten på huset. På vänster sida kommer först … och därefter tegelröda Auhagen stadshus i fyra våningar längs Götgatan och tre våningar längs Urvädersgränd som nås via trappor. Därefter följer ett hus enligt förebilden på plats med två våningar med breda skyltfönster enligt förebilden. Ett sådant JC Nickels hus med dubbla våningar skyltfönster finns snarlikt från Design Preservation Models. Våningarna ovanför byggs vidare med hjälp överdelen av Fallers jugendhörnhus med burspråk.

På motsatta sidan Götgatan ligger en klassiskt sekelskifteshus i hörnan. Det kan byggas med hjälp av

Själva Slussen måste drastiskt förminskas. Grundformen bibehålls dock med en av de karakteristiska nedfarterna så man kan komma från Skeppsbron till Katarinavägen med det runda huset i rundelns mitt. Över själva Slussen för som nu två broar om än smalare. Den mot Skeppsbron leds dock under Katarinahissen för att få plats. Det blir inte någon större trafikapparat för bilar men möjligt för några fordon att komma över, inte minst spårvagnar. Den radikala förändring som nu tycks vara på gång kommer att ha kvar Katarinahissen och kooperationens hus men få byggnader framför som inte finns utrymme för på anläggningen. Renovering av den nuvarande utformningen från 1930-talet har också varit på tal i omgångar som ett modernt alternativ. Man kan om man så vill omgestalta Slussen efter egna idéer men när resten eftersträvar likheter med förebilden och områdets hus i deras nuvarande utformning är lätt igenkänningsbara kan det vara bäst att använda dessa som markörer för var man är.

Mariaberget
Anläggningens avslutning är Mariaberget med dessa markanta hörnhus med torn högst upp. Det finns plats för detta hus i halvrelief och en del av Mariahissen samt ett typiskt gammalt hus längs de branta gatorna tätt på järnvägsbron. Passande modell för tornhuset är från Kibri. För att bli 5 våningar behövs två byggsatser. Mariahissen sätts lämpligen samman med hjälp av fabriksbyggsatsen Gütermann som med sina många tinnar ger samma känsla som förebilden. Huset mellan järnvägen och Mariaberget topp längs mycket branta gator görs med en kombination av Artitecs fasad G och Faller stadshus där tornet och andra överflödiga delar ej tas med. På andra sidan den allra brantaste gatan med trappa i mitten tar man hjälp av Auhagens stadshus utan utsmyckningar. Men man kan också välja att sätta en bakgrundskuliss med foto av Mariabergets hus på och ett hus i halvrelief intill järnvägen för att få lite djup bakom tågen. Då blir det mer utrymme för Slussen.

Gamla stan
Här är inget annat än en drastisk lösning möjlig. Det väsentliga är den täta stämningen på de smala gågatorna. Därför återskapas detta på anläggningen med enbart några få hus. Ett vänt mot Skeppsbron och Slussen med en smal gränd upp mot gågatan. Denna centralt placerade byggnad kan återskapas väl med Artitecs fasad föreställande vara från 1892. Denna lite mindre utstuderade men ändå lite påkostade stadspalatsfasaden har många stildrag gemensamt med det hus som ligger närmast Slussen på Skeppsbron. Nästa byggnad på Skeppsbron görs mycket smal och sätts tätt på hörnhuset för att bilda en liten gränd som leder fram till Västerlånggatan. Denna gågata får ett kvarter mot tunnelbanan till bestående av fyra hus med Gåstorget i mitten, Gamla stan och kanske Sveriges minsta torg som från ett håll nås via en tunnel genom ett hus och i övrigt gränder som är mindre än 2 meter breda. Åt Söderhållet används Auhagens stadshus i sekelskiftesstil.  Mot Västerlånggatan i mitten två Artitecsgavlar i samma stil som förebildens vid Stortorget. Åt Norrmalm till används.. Mittehuset åt tunnelbanan till … Hörnhuset gör av Kibris …. Ett liknande hus står på denna plats i verkligheten. På andra sidan kvarteret ligger den moderna T-banestationen. Åt Klara till Riddarhuset. Det kan med fördel göras i modell  efter verkligheten med sin centrala placering tätt på spåren, inte minst när riksdagshus och Slottet inte finns plats för. Men man kan också använda sig av Artitecs lite pråligare fasader och kombinera samman palatset och dess två flyglar med hjälp av element från denna gavelmodell.

På Riddarholmen ligger kommerskollegium högre upp och Norstedt förlagshus lägre i halvrelief. För det mer anonyma kommerskollegium kan man använda Den uppskjutande delen på taket och balkongerna bör man ta bort men i övrigt kan man behålla fasaden som den är. Till Norstedts pampiga förlagshus kan man använda Kibris stora byggsats föreställande rådhuset i Leer. Mycket är förvånansvärt likt. Det som är nödvändigt att bygga helt själv är det karakteristiska taket till hörntornet som syn så tydligt från tågen.

Klara
På Norrmalmssidan finns bara plats i Klara för delar av Tegelbacken, kajen på andra sidan som vetter mot Stadshuset, Centralstationen, Cityterminalen och framkanten på husen på motsatta sida av spåren. Kajen är tacksam med ett biljettkontor, snabbmatlokal och ångfartyg mitt emot det pampiga Stadshustornet. Här kan man använda sig av Lenny clam box eller än mer enlig förebilden minigolfbyggnad från Faller som dock inte längre går att få tag på. Änden på Klarabergsleden med sin fyrfiliga väg ner mot Tegelbacken är inte vacker men på sin plats. Det som en gång var en vacker järnvägspark är idag en tråkig betongmiljö som kan vara svår att gestalta i all sin schaskighet.

Detta virrvarr av trafikleder, gator och filer är förutom ångfartyget trots allt något som modelljärnvägar behöver bygga själva. I nödfall kan båten byggas med hjälp av Artitecs passagerarbyggsats. Men man kan också använda sig av Fallers moderna passagerarbåt av den typ som också är vanlig i Stockholm. Centralstationen och Cityterminalen är bägge så viktiga byggnader att de bör byggas enligt förebilden. Till själva stora stationshallen kan man använda två byggsatser för Bonns banhall från Kibri. Denna stora vänthall var en gång stationens banhall innan man behövde utöka byggnaden. Man kan bygga i omgångar, först genom att helt enkelt inte ha någon yta framför spåren och därmed varken för stationen eller terminalen. Kontorshusen på andra sidan spåren har mer en standardkaraktär och är lättare att bygga vilket gör att de kan tas med redan från början eller göras som en bakgrundskuliss.

Stort igenkänningsvärde och trafik
Sammantaget ger anläggningen både ett extraordinärt igenkänningsvärde och samtidigt underlag för trafik i mycket stor omfattning och olika höjd med både järnväg, tunnelbana och spårvagn på ett trovärdigt sätt. Det kan göra mödan värt att satsa på en del självbyggeri för speciella hus men också för att fundera på om anläggningen bör delas upp i sektioner så att den blir flyttbar och kan visas upp på mässor och utställningar.

Rösta på bästa spårplanen här

About The Author

Related Posts