Historien om Trångboda godsbangård

Idéerna till Trångboda godsbangård föddes i januari i år. Suget efter en anläggning, om än liten på grund av platsbrist, blev för stort och jag var tvungen att bygga något för att bli av med den värsta abstinensen…

Text & foto: Johan Johnsson

Beslutade mig efter att ha bläddrat i några exemplar av AoH från 80-talet och konfererat med flickvännen för en liten rangerbangård med fem stickspår åt ena hållet, tre åt det andra och ett litet rundgångsspår. Vidare finns två målade asfaltsplaner för lastning och lossning. Denna spårplan öppnar för många möjligheter till aktiv rangering. Anläggningen är gjord som en modul, för att i framtiden kunna kopplas ihop med en större bana.

Som grund ligger en spånplatta som är 60×130 cm, och går alltså att bära runt i lägenheten och placeras där det passar bäst för stunden. Spånplattan är uppstyvad med längs- och tvärgående läkt. Spårmaterielen är blandat Fleischmanns Profigleis från en tidigare anläggning, och begagnade bitar av Fleischmanns gamla mässingsräls. Växlarna är handmanövrerade, jag tycker inte att elmotorerna ser bra ut så jag monterade bort dem. Billigast möjliga alltså, men så är det att vara 20-årig student.

Anläggningen är helt analog, och samtliga spårstumpar är urkopplingsbara för att kunna använda flera lok vid rangering. Efter spårläggningen målades slipersen och området runt rälsen med tapetklister, och ballasterades med lämplig ballast. Sedan använde jag en sprayflaska med vatten och tapetklister och duschade hela spårområdet. Till sist rättades de sista kornen till, och räler och växlar penslades med olika kulörer av rostfärg och mörka toner. Kontaktytan på rälerna polerade jag sedan upp med en spårrengöringskloss från Peco, som för övrigt används kontinuerligt vid spårputsning.

Runt spårområdet ville jag ha terrängen kuperad. Detta gjorde jag genom att dränka tidningsblad i tapetklister, knyckla ihop till små bollar och sedan täcka med ytterligare tidningsblad som lades lite snyggt över. Kullarna målades i en grön färg, sedan strösslades något gräsaktigt över. Detta skulle kunna kompletteras med berg i dagen på sidorna av kullarna, men så långt har jag inte hunnit ännu. Slutligen placerades några björkar och en fura ut.

För att förhöja intrycket av en svensk bangård införskaffades luftledningsmateriel av svenskt snitt. Allt köptes på Bosses Hobby i Malmö som hade ett litet restlager från en småländsk tillverkare. Av vad jag hört, har smålänningen slutat med tillverkningen och MJ-Hobbyexperten har tagit över i Jecos regi. Stolparna är gjutna och fackverksbryggorna är gjorda av hårdlödad stålplåt och är otroligt stabila. Man får själv löda fast bryggorna på stolparna. När allt var monterat och klart sprutlackade jag det hela flera lager med en Humbrolsprayfärg i olivgrönt. Utliggarna målades stålgrå.

Som kontaktledning drog jag en tunn svart sytråd från stolpe till stolpe, och fäste den med en droppe cyano på varje utliggare. Mellan bärlina och kontakttråd limmade jag små bitar sytråd med cyano. Det hela ger ett fint intryck och ser mycket proportionerligt ut, men man måste vara ohyggligt försiktig vid växelomläggning och kopplande av vagnar.

Den rullande materielen är några Rc-lok, en nyligen införskaffad Ub från Perl och ett femtontal godsvagnar av olika karaktär. Det jag kör helst är egentligen långa InterCity-tåg, och därför händer det att Rocos 80- talsvagnar kommer på besök på stickspåren, men det är ganska otympligt med trettio centimeter långa personvagnar på en så pass liten bana.

Så småningom är tanken att Trångboda godsbangård skall utökas med en centralstation för persontrafik och en linje med långa sträckor för att tågen skall komma till sin rätt.

Här hittar du en spårplan över Trångboda godsbangård.