Modelljärnvägsföreningen Bufferten i Malmö


I Malmö finns sedan tidigt 2000-tal en mj-klubb som heter Mjf Bufferten. En av föreningens grundare, Daniel Jönsson, har i en artikel skrivit om hur det hela började.

Det var så det började
Jag har sedan ett antal år pysslat med ånglok i fullskala och sedan 3 års ålder innehaft en Märklin startsats som utökats under åren. Under de 23 år som följt sedan dess har jag byggt mj-anläggningar, först på golvet i barnrummet och sen på olika bordskonstruktioner av varierande storlek och kvalitet. Ett tag hade jag en plywoodskiva liggande på sängen vilket fick till följd att jag fick sova på golvet. Tala om att offra sig för sin hobby…

Under den tidiga hösten 2000 fick undertecknad nys om en mj-förening i en närbelägen stad. I denna nyfunna förening hittade jag folk som jag träffat i fullskalasammanhang tidigare varför jag ganska omgående blev medlem. Tyvärr var det så att jag efter ett kort insåg att pendlandet inte var något för mig, vilket gav ny näring åt en idé jag haft ett bra tag: Att bilda en ny mj-förening i Malmö!

Jag kom med ett förslag om bildandet av föreningen i Malmö till en person i ”föreningen i den närbelägna staden” som nappade på idén. Efter detta fick andra medlemmar i denna förening i den närbelägna staden erbjudande om att vara med i den nya föreningen. Alla tillfrågade accepterade erbjudandet utan övertalningsförsök.

Min far har jobbat i kvarteret där jag nu bor under många år och själv har jag haft sommarjobb under många år här som ”lövsopare” (en del skulle kanske kalla det vaktmästare). Tack vare detta så kände jag till en lämplig lokal på 40 kvm som stått oanvänd i minst 8 år. Efter förfrågan hos fastighetsförvaltningen fick jag klartecken att hyra lokalen för en billig peng. Så nu var vi 5 personer som ville bygga mj!

Vi beslöt att hyra lokalen och att bilda en mj-förening med namnet MJF Bufferten (själv föreslog jag MJF Handtrallan men av någon anledning valdes det bort…). Föreningen ska vara ett ställe för folk som tycker att det är viktigare att köra kul, än att köra förebildstroget. Således är alla länders och tidsepokers fordon välkomna på banan.
Så var det hela igång…

Fakta om banan:
Lokalens yta: 65 kvm
Ungefärlig spårlängd: 150 m
Spårfabrikat: PECO code 100 flexräls
Fasta kurvor från Roco (i tunnlar)
Växlar: PECO
Banprincip: En lokalbana av punkt till punkt typ vilken i sin ena ände ansluter til en elektrifierad stambana. På samma ändstation går ett rangerspår till en rangerbangård/lokverkstad/lokstall.
Elsystem: 16 volt likström, banan byggs analogt men ska digitaliseras med Roco digital
Tidsepok: II – IV

Bygget startar
Så började då stommen till banan att byggas. Vi har haft tur med material; 90% av det vi använt till del 1 av banan har vi kunnat skrapa ihop själv ur våra privata gömmor. Det har varit spånskivor, plywoodbitar, brädstumpar, längre brädor o.s.v. Det vi har köpt har i princip bara varit läkte (25×25 mm) och trälim (IKEA Tundra! 29:-, billigt, starkt som tusan och limmar det mesta!)

Först fäste vi reglar (cirka 50×30 mm) i väggarna med hjälp av spikplugg, längs de väggar där banan skulle gå. Därefter började vi i ena änden av den blivande banan och byggde efterhand ihop ett bord som till största delen är uppbyggt av:

Väggregel: 50×30 mm
Framkantsregel: 100×25 mm
Ben: 50×50 mm
Reglar: 50×50 och 25×25 mm
Bordsyta: 12 mm spånskiva
Spikplugg, spånskive och gipsskruv, egentillverkade stålvinklar o.s.v.

”Fyra glada medlemmar den 1 januari 2001. Från vänster Undertecknad, Kristian Schellhorn och Håkan Olsson. Bertil Omme försöker gömma sig. Stig Olsson håller i kameran. ” Notera den vackra tofsen som härstammar från nyårsfirandet…”

De grövre reglarna har ett inbördes avstånd av 90 cm. Där emellan sitter, med 30 cm avstånd, de tunnare reglarna. Benen är fästa i golvet med de egentillverkade vinklarna (det är nyttigt med medlemmar som är plåtslagare).

Under byggets gång hann vi också med att formellt bilda föreningen. Den 1 januari, 2001 (alltså 010101) körde en Br 01, 1 meter klockan 1 (13). Det dracks skumpa vilket inte var så där jätteuppskattat dagen efter årets största festdag. Men, men, det gick ner och föreningen blev bildad…

Bordet till del 1 av banan har idag 011101 stått på plats i 9 månader och hittills har vi inte upptäckt några nackdelar med byggmetoden. Vi har varit uppe och gått på bordet ett antal gånger och ingen har brakat igenom (än…) så konstruktionen är stark.

Tips: Innan man börjar bygga ett bord till en modelljärnväg bör man låta virket och skivorna ligga i lokalen minst 3 veckor så slipper man att de börjar krokna och ha sig när bordet är ihopsatt.

En liten sak till bara: I förra artikeln så står det under ”Fakta om banan” att lokalen är 65 kvm, trots att det i själva texten står 40 kvm. Förklaringen till detta kommer längre ner i artikeln!

Färdiglagda spår
Den 1 januari 2003 klockan 13.00 firade MJF Bufferten 2-års jubileum genom att provköra den nu färdiglagda stambanan. Föreningen hade bildats två år tidigare genom att en Br01 kördes 1 meter…

Under provkörningen av den 40 meter långa banan så var det inga problem med strömförsörjningen, trots att det bara fanns ett enda par anslutningskablar.

Det enda tillfället som ett tåg stannade under de timmar vi körde var när någon klok människa hade lagt kabeln till sin Lokmaus 2 på spåret. Jag utelämnar namnet på denna person. Nåja, det löste sig till slut och tågen rullade vidare.


Här syns tre av de fyra ”Ga”-loken i MJF Bufferten på station C enligt skissen nedan. I bakgrunden ett Da från Fleischmann

För ett år sedan kom Trix ut med en modell av Br55 med svart ramverk och hjul. Loken, som egentligen var avsedda för den franska marknaden, är i grunden av samma typ som det svenska Ga-loket. Ett 20-tal lok kom till Sverige under 2002 varav 5 hamnade i Helsingborg hos EuroHobby. 4 av de loken finns i MJF Bufferten och det hade kunnat vara 5 om inte undertecknad hade haft ebb i plånboken vid tillfället.


Stambanan mellan ”C” och ”D”

Hur ser då vår bana ut? Nedanstående principskiss kan förhoppningsvis ge en fingervisning om hur den ser ut:

A: Flodhamn som förbinds med B genom ett stickspår på en brant backe.
B: Här ligger lokverkstäder samt den stora lokstationen med ett 10-tal stallplatser och vändskiva. Här finns även en liten station för pendlare till och från lokverkstäderna samt viss lokalgodshantering.

Stationen ”B”
C: Den egentliga ändstationen på lokalbanan. 3 spår för persontåg och 5 för godståg samt uppställningsspår. Stickspår till fabriken ”Förenade Mojängverken (fundera på potentialen i trafik till och från en sån fabrik!). Lokstall för smålok med 2 platser samt enkel kolning och vattning. Förbindelsespår till stambanan via ramp samt förbispår till B. Stationen heter Kanuda av en anledning som är för lång för att beskriva här.
D: Liten station med 5 spår i bredd och ett stickspår, som byggs enligt svensk förebild. Lär visst heta Nackebo eller något liknande.
E: Lokalbanans största station med 7 långa spår i bredd. Lokstall med 6 platser samt vändskiva. Anslutning till en framtida kolgruva och till utsjöhamnen i F.

Station E med spåren löst utlagda. De är numera fastspikade. Till vänster syns stambanan som snart får sällskap av ett parallellt spår som tillhör lokalbanan.

Läget vid årskiftet var det att stambanan precis hade blivit färdiglagd. Lokalbanan var lagd på en fjärdedel av sträckan och stationernas skick varierade mellan löst liggande spår till färdiglagda spår. Landskapet var obefintligt liksom alla elektriska anslutningar


Hur skulle det nu vara…

Så var det då det här med lokalytan: Från början fick vi hyra en lokal som tidigare hade använts som motionslokal för vaktmästarna i fastigheten. Denna lokal var på cirka 40 kvm.

Då fastighetsägaren hade haft problem med obehöriga i ett utrymme bakom vår lokal så fick vi även detta utrymme plus ett annat angränsande då ”det är lika bra att vi får en snygg linje på ytterväggen”. Vi reste då en väl armerad vägg som faktiskt är godkänd som vägg för bankfackslokaler enligt försäkringsbolaget! Det gamla och det nya utrymmet är ihop cirka 65 kvm.

Vi hade gärnat tackat fastighetsägaren för att vi får hyra lokalen för den billiga summa vi betalar, men då det finns en risk att kriminella kan läsa det här så avstår vi från att nämna fastighetsägarens namn här.”