Det finns inga genvägar till den perfekta modelljärnvägen, men genom att läsa Christer Anderssons presentation av sin anläggning kan du säkert snappa upp några nya tips eller bli inspirerad inför det egna bygget. Denna andra del tar upp hur banan spåren och banan. Alla artiklar i serien hittar du här.

Text & foto: Christer Andersson

Spår och bana
På min gamla anläggning hade jag provat på Fleischmanns Proffsräls på en station, och det fungerade väl hyfsat bra, men lite problem fanns vid växlarna, allra helst i kurv- och korsningsväxlarna där vissa vagnar hade tendens att spåra ur. Därför beslöt jag att välja bort allt Proffsmaterial. Ett annat skäl var också priset på räls och växlar. Fleischmanns saker är mycket dyrare än Roco och Peco.

På anläggningen finns för närvarande 84 växlar, varav 58 st. el. och 26 manuella. Att dölja alla växelmotor har inte varit något av de viktigaste kriterierna utan därför finns Rocos överliggande växelmotorer lite här och där. Visst är det snyggt att kunna dölja alla motorer undertill, men ibland finns det fysiska hinder för det, reglar eller stöttor som finns precis under växeln. Sedan där spåren går i två plan, är det trångt med utrymme på vissa ställen och ”lågt till tak”! Hade jag börjat om igen, hade jag nog sett till att det fria höjden mellan våningsplanen skulle vara högre än 10 cm!


Ett av industrispåren på anläggningen

Ungefär hälften av växlarna är Rocos och hälften Pecos, samtliga code 100. Jag har använt flera av Pecos fina slanka kurvväxlar och dessa har då fått underliggande växeldriv. Men de flesta handväxlar är nog Pecos.

Gränsen mellan manuella och elektriska har jag försökt att satt som realistiskt som möjligt. Många vill bara ha el-växlar men jag tycket det känns fel. Där man i verkligheten har el-växlar, har jag också det. På stationerna brukar ju alla tågvägar vara fjärrstyrda, men när man växlar på industrispår, som är väl nästan alla med manuell omläggning. Därför tycker jag att det känns rätt att även göra detta på en modellanläggning.

På Abbetorps station finns inga elektriska växlar. Ska man dit och växla så måste man ha ”K16” med sig, låsa upp ställverket och växla manuellt. På så sätt är man mer delaktig i körningarna. I stort sett ligger alla manuella växlar på mycket lättåtkomliga ställen i framkant på anläggningen. Till Pecos växlar har jag gjort en växelomläggare av en ”förlängningsarm” till en växelmotor som jag monterat på en gammal pensel. Då kan jag, utan att sticka in hela armen, lätt och smidigt lägga om växeln.


Att måla räls är kanske inte det roligaste man kan göra, men resultatet blir bra

Rälsen består mycket av Rocos och Pecos flexräls, men även fasta bitar har använts där de passat in. På den del av banan som ska föreställa stambana, är det betongslipers utlagt, annars träslipers överallt. Alla räler som är synliga mot beskådaren, är målade med brunrostig färg, för att få ett bättre intryck. Har använt en blandning av Humbrol Fantasy nr 5010 samt nr 5020. Man slipper då att rälerna lyser blanka. Som banvall har jag använt Woodlands strössel dark brown fine, förutom på stambanan där makadammet är grått. Detta läggs ut och limmas med trälim utspätt i vatten med lite diskmedel i, på vanligt sätt (?).


”Skrotspåret” där O-vagnarna lastas och lossas

Sektionering

Banan är indelad i olika sektioner eller ”block”. I princip skulle man kunna köra 5 tåg samtidigt, men i realiteten blir det endast 1 eller högst 2 åt gången. Är man ensammen så har man arbete nog att ha koll på ett lok, men om man är två och kör, så kan man sköta var sitt lok, dock inte på samma plats samtidigt. Varje station är ”isolerad” för sig själv samt stambanan. På nästan alla stationer är sedan många spår isolerade för att kunna ställa upp tåg på. Även tänkande växlar finns där detta saknas. Tanken är att ha möjligheter att ställa upp tåg eller lok lite var stans, men inte överdrivet för många. På vilken liten station finns det 10 lok samtidigt?


Hästarna går och betar utmed spåret

Strömförsörjningen
På anläggningen finns ett antal transformatorer för att driva banan. Man kan först välja på 2 olika sätta att köra med. Antingen på gammalt traditionellt sätt, en Clipper handtrafo eller via bärbara körreglage. Sistnämnda finns i olika varianter, pulsad eller ren likström.

Med dessa alternativ kan man i stort sett köra alla sorters lok med olika egenskaper. Vissa lok går bättre via Clippern medan andra t.ex. går bättre med ”pulsad” spänning. Med en tvåpolig omkopplare kan jag välja något av de två alternativen. Varje sektion har en eller flera matningsställen av ström. Till detta har jag använt mig av lite grövre kablar.


Ställverket i Christinahamn

Sedan kan man vid varje station välja om man vill köra lokalt eller fjärrstyrt. Tanken är att man först kör ett tåg fjärrstyrt, dvs. från den huvudpanel som finns, och kör t.ex. till en station. Förutsättningen är att alla sektioner ligger på fjärr och att växlarna ligger rätt. När tåget stannat, ”pluggar” man ut från ”fjärren” och kopplar in sig på stationspanelen och lägger om till lokalt. Då kan man fortsätta att t.ex. rangera innanför denna sektion. När man är klar, så gör man om momenten, fast tvärtom. Fjärren tar över och tåget åker ut på linjen igen. Är man två stycken och kör, så kan man lämna över tågen till varandra eller köra/växla på olika ställen utan att kollidera med varandra. I övrigt finns det några transformatorer till som driver annat, bl.a. belysning och blinkande lampor m.m.


Panelen för Christinahamn under konstruktion

Manöverpaneler
Varje station, förutom Abbetorp, har sin egen manöverpanel samt en huvudpanel. Dessa är byggda av plast och trä. Det har blivit som Kajsa Varg en gång sa, ”Man tager vad man hava kan”. Ingen av dessa ”lådor” är lika utan har fått tillverka dem av det jag för stunden har hittat. Principen är dock den samma, en spårplan över stationen eller sträckningen. Panelen har vippströmbrytare för Fjärr eller Lokalt samt ett uttag, en 5-polig dinkontakt. Till växel-omläggare har jag använt mig av mikroströmbrytare, (on)-(on). Som indikering använder jag mig av två gröna lysdioder som visar hur växeln ligger. En tvåpolig strömbrytare reglerar om ett spår har ström eller inte. En tvåfärgad lysdiod (grön och röd) visar vilket. Sedan kan det förekomma andra strömbrytare för belysning, avkoppling m.m. Vid varje panel sitter en transformator som ger den ström.


Manöverpanelen i Elinsboda

Vändslingor
Det finns två på banan. Det finns flera lösningar på hur man ska lösa detta problem och jag vet inte om mitt är något bra ens. Förutsättningarna var att jag skulle kunna komma in från vilket håll som helst, kunna fortsätta utan att stanna och att via panel se hur strömmen låg. En kamrat hjälpte mig att lösa det, enkelt och funktionsdugligt. Till hjälp behövdes bara några platsskarvjärn, 3 st. tvåpolig strömbrytare, on-on samt några lysdioder. På huvudpanelen finns båda utritade 3 gröna och 3 röda lysdioder visar tågvägen. Enklast att förklara är att beskriva hur det går till. Tåget kommer på linjen och ska vända i slingan. Den är uppdelad som man måste göra, genom att en, i mitt fall, längre sträcka är isolerad med plastskarvjärn. När man bestämt vilken väg man ska åka, kollar man lysdioderna. Det finns 2 framför och 2 bakom avbrottet, samt 2 i den isolerade sträckan, gröna och röda, varav en alltid lyser. Färgerna har ingen betydelse, utan det är antalet av samma färg som är viktig. Två av samma färg indikerat hur strömmen ligger i vändslingan. Kör man mot t.ex. 2 gröna eller 2 röda, vet man att nästa sektion har rätt polaritet. När loket befinner sig någonstans på den isolerade sträckan,byter man polaritet på den sträckan man nyss körde på, med hjälp av en tvåpolig strömbrytare, on-on, och tåget far vidare tillbaka ut på linjen. Det innebär att det alltid måste vara 2 lika både in och ut. Har den isolerade sträckan fel polaritet när man kommer från ett visst håll, måste man först ändra den med sin egen strömbrytare innan man kör in på sektionen. Med hjälp av detta ”enkla” (?) sätt går tågen igenom vändslingorna utan att man märker någonting.

Önskar någon mer detaljerad beskrivning, får han höra av sig till mig. Den enda nackdel med denna lösning, som jag upptäckt, är när man kör med extremt långa persontåg och om man har någon vagn med belysning och att denna vagn hamnar med ena boggien på var sin sida om sektionerna. Då blir det ju kortslutning! Detta extrema utfall har hänt en gång när jag provkörde banan men får räknas som undantag eller olycksfall i arbetet. Nu vet man ju om det och kan planera körningen därefter.


Verksamheten är i full gång vid grustaget