Vill du bygga egna lyktstolpar till modelljärnvägen som både är prisvärda och som ser bra ut? Håkan Y tar i denna artikel upp hur han konstruerat egna lyktstolpar.

Då var det återigen dags för en artikel i min serie om belysning på modelljärnvägen. Denna gång har vi kommit till lyktstolpar, som kan vara en rejält penningslukande utgift om man väljer att köpa färdigmodeller. (En färdig lyktstolpe i H0 kostar omkring 100 kr, reds.anm) Förvisso finns det billigare monteringssatser, men då är man begränsad till få alternativ och utseenden.

Förutom min egen anläggning som kommer att behöva ungefär 40-50 stycken lyktstolpar, kommer den bana vi har på föreningen behöva några hundra stycken lyktstolpar. Det är inte svårt att förstå att det kostar mycket att köpa så stora volymer. Därför bestämmde jag mig för att tillsammans med föreningen utveckla en egen konstruktion, inspirerad av de lyktstolpar man ser dagligen, och med en låg produktionskostnad.

Vad kännetecknar en svensk lyktstolpe? Först och främst är de flesta stolpar runda. Åttakantiga och fackverksversioner förkommer, men är inte lika vanliga. En annan vanlig detalj är att stolpen smalnar av ju högre upp man kommer på den. Det är inte helt ovanligt att detta sker 3-5 gånger på en stolpe. Vanligtvis har stolpen en 90-gradig böj och ett lamphus som sitter en bit in över vägbanan. Det förkommer lyktstolpar där lamphuset sitter monterat direkt på stolpen.

Lamphus finns i ett stort antal versioner. Allt ifrån små fyrkantiga boxar, till långa smala lådor. Vissa har en synlig plexiglaskåpa, som buktar ut och andra inte. Man kan lugnt konstatera att alternativen och varianterna är mer eller mindre oändliga.

Några kriterier jag hade angående stolpen var att den skulle vara någorlunda skalenlig, vilket för mig innebär att den ska se bra ut i relation till annat på anläggningen. Mina lyktstolpar skulle också efterlikna en modell som man genast känner igen och kan relatera till. För att åstadkomma detta var det tvunget att stolpen skulle smalna av i dimension minst en gång.

Lamphuset skulle vara av modellen ”skolåda”. Efter flera tester av olika material kom jag slutligen fram till att rör ifrån K&S (finns hos välsorterade hobbybutiker) passade bra. Anledningen till detta är att rören i deras sortiment passar perfekt i varandra. Själva stolpen baserades kopparrör i dimensionerna 1/8″ och 3/32″. De båda typerna av rör kapas i fyra lika långa bitar.

Till lamphuset använde jag mig av en U-balk i mässing, även den ifrån K&S. Dimensionerna på denna är 7/32″ och 0.014″. Dessa kapas i längder om 17 millimeter. I den ena änden löder jag dit en liten mässingsbit som formas till att utgöra en av gavlarna på lamphuset. I den andra änden tar jag bort en del av materialet för att skapa en liten ”klaff” att löda fast på själva stolpen.


Stolparna kapade, böjda och slipade.


U-balken kapad.


Ändbit fastlödad i ena ändan och andra änden
bearbetad med sidavbitare och hobbyfil.

Den grova stolpen fasas ner i den ena änden för att få en mjukare övergång till det smalare röret. Detta görs enkelt med en hobbyfil. Det klenare röret bockar jag i ett specialverktyg som har skapats av en far till en klubbmedlem i föreningen jag är medlem i. Denna bockning går säkert bra att göra mot exempelvis en hammare eller något annat runt verktyg man har hemma.

Lampan som jag har använder är av fabrikatet Beli-Beco (art.nr 95019) med specifikationen 19V och 35mA. Genom mina tester har jag kommit fram till att denna lampa ger det ljussken jag vill ha när den matas med 15V växelspänning, något som också borde ge lampan en förlängd brinntid. Jag använder mig av vanlig patchkabel (nätverkskabel) som ledare i min stolpe. En av polerna helskalar jag då det blir lite väl tajt i det klenare röret. Man kan ju givetvis även använda stolpen i sig som en strömledare, men detta är en metod jag valt bort då jag vill att stolpen skall vara enkel att montera och koppla in under banan.

När väl alla delarna är färdiga monteras stolpen samman. Först så löder jag fast lamphuset på den smalare stolpdelen. Därefter träder jag in trådarna i det smalare röret, innan lampan löds fast och backas tillbaka för att ge den en bra placering i lamphuset. Därefter för jag trådarna vidare in i det grövre röret. Detta sammanfogas därefter med det smalare röret. En droppe super-attack lim fäster samman de båda rören.


Förtenning där lamphuset skall fastlödas


Lamphuset fastlödat.


Kabeln är dragen genom lamphuset
och det tunna röret.

Då jag använder en U-balk till lamphuset och endast har skapat en gavel i den ena änden (med den fastlödda mässingsbiten) så återstår arbetet med att dölja den fortfarande öppna gaveln där lamphuset monterats på rören. Finspackel ifrån Plasticpadding används för att fylla igen öppningen, vilket samtidigt förseglar lödningarna för lampan. Var noga med att du inte orsakar en kortslutning i detta moment, då den blir svårt att åtgärda när spacklet torkat. Slutligen målas stolpen med Humbrol nr 56 och 147. Viken nyans som skall vara på vilken del av stolpen överlämnar jag till mina läsares slutledningsförmåga…

Som vissa läsare nu säkerligen har konstaterat så byter man inte ut lampan i denna stolpe. När lampan har gått sönder så får man antigen leva med detta, eller göra en omfattande ombyggnation av stolpen. Det är bra att tänka på detta och inte låta lamporna brinna i onödan. Man kan överhuvudtaget tänka på detta när det gäller lampor på modelljärnvägen, så de generellt sett kan vara jobbiga att byta ut.


Nästa stolpsektion är trädd på tråden, de båda rören
limmas samman med ”Attacklim”.


Lamphuset spacklat…


…och slutligen slipat.


Detta är resultatet av målning.

Kostnaden för denna stolpe ligger ungefärligen på 20-25 kronor exklusive tråden och färg. Det behövs inte ett geni att förstå att det finns pengar att spara med denna egenkonstruerade lyktstolpe, kontra att köpa in färdiga stolpar. Självklart tar det en viss tid att tillverka stolparna, dock anser jag att man får en utseendemässigt väldigt bra stolpe och för mig är bara det lön för all möda man lägger ner.

Då var även detta projekt till sin ända. Totalt har jag nu tillverkat 20 stolpar inklusive två prototyper. Stolparna gör sig mycket bra på banan och kostnaden är låg. Förvisso krävs en rejäl arbetsinsatts för att tillverka dessa lyktstolpar, men den är ändå inte omänsklig. Man får tillverka stolparna i omgångar om 10 stycken i taget.

En förenkling man kan göra är att låta etsa själva lamphuset för att göra tillverkningen enklare. Detta skulle mycket väl kunna bli aktuellt den dagen föreningen startar sin storserieproduktion av lyktstolpar. I och med dessa ord lämnar jag er för denna gång, jag hoppas jag har inspirerat er i arbetet med att belysa modelljärnvägen. Väl till pass nu när höstmörkret slagit till.

About The Author

Related Posts