Utvärdering av diesellok från Mehano


Under hösten 2003 kom Mehano ut med sin modell av det belgiska dieselloket typ 77. Loket sägs vara resultatet av att en belgisk handlare gick in och beställde det antal modeller som behövdes för att starta en tillverkning. Har inte fått det bekräftat, men verkar rimligt eftersom det finns många lok i världen som kanske skulle kunna sälja bättre än just denna modell. Modellen har vi fått låna ifrån MJ-Specialisten.

Förebilden
Den dieselhydrauliska loktypen HLD 77 var ett resultat av att de belgiska statsbanorna (SNCB) behövde ett nytt diesellok och vände sig till den tyska loktillverkaren Vossloh för att få ett lok anpassat för deras behov. Vossloh baserade det nya loket på sitt standardlok G1200.

Det första loket av typen levererades 1999 och det sista loken kommer levereras under 2005, totalt har då 170 lok levererats från Vossloh. Flera av loken är placerade i Antwerpen där Belgiens nyaste rangerbangård ligger. Det är dock inte bara växling som loktypen används till. Man kan se dem med tunga tåg på de flesta linjerna i Beneluxländerna och dessutom har flera lok försetts med de säkerhetssystem som används i Frankrike och Tyskland.

Första intrycket
Mitt första intryck när jag packade upp modellen var positivt. Har visserligen inte sett förebilden till modellen, men efter att ha tittat på de bilder som finns på nätet så är intrycket att man har lagt ner mycket arbete på att göra en så korrekt modell som möjligt. Det är en fin känsla i modellen, som vissa andra tillverkare så har man valt att montera detaljer som räcken och handtag redan vid tillverkningen. Det tunna fläktgallret och de rörliga fläktarna är imponerande.

Lokkåpan
Själva lokkåpan består av två delar, dels hytten och dels ”motorhuven”. De är bägge två gjutna i plast. Redan vid gjutningen lade man in flera av modellens detaljer, det rör sig om luckor och dörrar för att komma åt lokets motor och små fläktgaller och dörrarna till förarhytten samt skorstenen på loket. De är utförda med stor precision, de smälter väl in i modellen, men är ändå skarpa och tydliga och man har inte heller glömt bort dörrhandtag och gångjärn.

Detaljerna som man monterat dit i efterhand är luckor ovanpå motorhuven, handtag och fläktgaller, samt tyfoner och vindrutetorkare på hytten. Luckorna är i det här fallet lite för tydliga, de sticker upp för mycket än vad de gör på förebilden, men det har en praktisk orsak. Två av luckorna kan man ta bort och därunder har man placerat de skruvar som gör att man kan få bort kåpan från lokets chassi. Det är en smidig lösning som fungerar bra.

Handtagen hittar man dels i lokets ändar, dels på vardera sida om hytten. De är gjorda i metall, och det är lite tråkigt att man inte valt samma tillverkningsmetod till gångbordets räcken, för metallhandtagen är både snyggare och tunnare.

De snygga fläktgallren sitter såväl ovanpå, som på sidorna om motorhuven i lokets främre del. Gallren är utförda i metall. Sidogallren är monterade direkt på den gjutna kåpan medan man gjort hål i kåpan för fläktgallren ovanpå modellen, detta för att man skall kunna se de båda fläktarna som är monterade på chassit.

I förarhytten har man monterat en ”lokförare”. Hyttens stora klara rutor gör att han syns väldigt bra och det ger modellen lite mer ”liv”. Mannen ser dock halvdöd ut, så kan behöva möta en pensel.

Gångbordet
Man har även gjutit gångbordet i plast, det har någon form av ojämnhet på ytan som ofta finns på platser där man skall kunna arbeta utan att riskera att halka. Fotstegen är monterade separat och har en smårutig yta för att ”simulera” att de skulle vara gjorda i metall. Här kunde man ha haft användning av det metallnät som använts till fläktgallren, inte alls nödvändigt, men en trevlig tanke. Det är rejält tilltagna trappsteg, man kan se att förebilden utvecklats för rangering och för att vara en bra arbetsplats för en radioloksoperatör som ofta står på just trappstegen och kör loket.

Det är absolut inget fel på de räcken som omsluter i stort sett hela gångbordet, det är bara det att de är i plast, och till skillnad från resten av modellen har man valt att inte lacka denna plast. Resultatet är just plastigt, och det är lite synd, för att de syns väldigt bra i sin gula färg. På gångbordets ändar så sitter också lokets strålkastare i små och väldigt nätta uppstickande ”lådor”.

Under gångborden
Lokets boggier har väldigt mycket detaljer, det man lägger märke till mest är rören för att sanda framför hjulen i händelse av för låg friktion mot rälsen. Buffertarna är fyrkantiga och mellan dem hittar man en koppelkrok, vill man använda loket som vitrinmodell så följer det med en annan koppelkrok, med fler detaljer. Denna hamnar dock i vägen för det koppel man väljer att montera på loket. En NEM-koppelficka är fast monterad på lokets boggier och det följer med standardkoppel till modellen.

Utseende
Lackeringen av modellen är inte helt perfekt. Gränserna mellan två olika färger är på några ställen oskarp och lite luddig. Det syns när man tittar riktigt noga. Där man ser det bäst är vid de gula fälten på lokets front- och ändparti, samt mellan det grafitgrå taket på motorhuven och det vita färgfältet längst upp på huvens sidor. Det som är mest irriterande är att man lyckats med att göra knivskarpa kanter mellan olika färger på andra delar av modellen, den blå randen runt förarhytten är exempelvis helt perfekt.

Det är tyvärr inte den första modellen jag ser med detta fenomen, och med den teknikutveckling som skett på många andra områden så tycker man att riktigt skarpa kanter kunde vara något för modelltillverkarna att titta lite närmare på.

När det gäller märkningen av modellen så finns ingenting att klaga på när det gäller utförandet, även den minsta texten är klar och tydlig. När jag jämför med bilden av förebilden så tycks de ha fått med all text och övrig märkning på loket.

Under lokkåpan
Chassit består till stor del av en stor metallklump, för att ge loket dess vikt. Direkt under kåpan sitter ett kretskort som är hjärtat i modellen, det har även en dekoderplugg monterad. Denna tillsammans med ett generöst utrymme reserverat för en dekoder, under kretskortet, gör att den som vill kan digitalisera sin modell med lätthet. Direkt under kretskortet sitter också lokets motor tillsammans med ett svänghjul. Kraftöverföringen går via kardaner och kuggar i boggierna.

I lokets bränsletank mellan boggierna så finns det utrymme för en högtalare, ”tanken” är helt perforerad med små hål på undersidan för att ljudet skall kunna komma ut. Modellen går att få i flera olika utföranden, varav ett är med förmonterad ljuddekoder från ESU Loksound med ljud inspelat från förebilden. Både dekodern och högtalaren går dock att köpa separat.

Belysning
Den som kör digitalt har ju alla möjligheter i världen att ha fina ljuseffekter på sina lok, men vid analog körning får man vara glad om strålkastarna ”glöder” vid fullt pådrag, särskilt väl märks detta på de senaste upplagorna av Rocos Rc6.

Belysningen på modellen består i varje ände av fem lampor. En överst på ”motorhuven” och fyra inbyggda i två små lådor på gångbordet. När de bägge nedre lamporna lyser gult i lokets färdriktning, lyser de övre lamporna i lokets andra ände rött, och detta skiftar naturligtvis när man ändrar färdriktningen på modellen.

Strålkastaren på motorhuven är inget vidare, den glöder lite svagt gult. Däremot är strålkastarna och slutbelysningen något man önskade fanns på alla modeller. De lyser starkt, och de lyser starkt så fort man ger loket ström. Även när modellen sakta kryper fram så är det nästan full effekt på strålkastarna. Kan man hoppas på att det är något som andra mj-tillverkare också kommer börja tillämpa?

Gångegenskaper
Den går mjukt och tycks besitta hur stor dragkraft som helst. Under de provkörningar som gjorts så har den testats i olika stora tåg på en bana med en största stigning på 2,5% utan några störningar, som mest med 17 godsvagnar efter sig.

Drivning sker på lokets samtliga fyra axlar, ett hjul på vardera boggie är försedd med slirskydd, de känns dock överflödiga på denna modell. Strömupptagningen sker på samtliga hjul.

Krypkörningsegenskaperna är väldigt bra, med en bättre utrustning på anläggningen hade det kanske gått att krypa ännu långsammare med modellen.

Det var ett litet surrande från loket när man ”backade” modellen, men det kan röra sig om sedvanliga justeringar som brukar behövas efter inkörning av modellen. Vid övrig körning så var det en mycket tyst gång på modellen.

Service
Genom att bara skruva loss två skruvar på lokets ovansida för att kunna komma åt lokets innanmäte är mycket bra. Att som på vissa modeller få plocka bort buffertar eller bryta och bända i lokkorgen känns väldigt osmidigt när man ser hur Mehano valt att lösa problemet.

Den instruktion som följer med modellen är kanske lite tunn, men innehåller väldigt mycket information. Dessvärre finns inte texten på svenska, bara engelska, tyska och ett par andra språk till, men man har klara och tydliga bilder på de olika momenten, och en bild säger som bekant mer än tusen ord.

Sammanfattning
Det är en trevlig modell. Trodde kanske inte så mycket på Mehano tidigare, men blev imponerad av detta lok. Har fått provköra det under några dagar och vill inte lämna ifrån mig det nu när utvärderingen är färdig.

Det har massor av detaljer, har ett snyggt utförande och har begåvats med utomordentliga köregenskaper. Visst kunde lackeringen ha varit skarpare och lyset på ”motorhuven” starkare, men som helhet så är det en fin modell.

Hade den haft en svensk förebild hade den varit oerhört trevlig, men det är ju inte helt ovanligt att europeiska lok testas i vårt kalla klimat, eller så har det lilla matarbolaget skaffat ny dragkraft, så vill du ha modellen så går det säkert att komma på en lösning!

Som avslutning vill jag passa på att tacka MJ-Specialisten som lånade ut modellen för denna utvärdering.

Fakta

Artikelnummer: 7764
Beteckning: Serie 77 SNCB
Epok: V
Skala: 1:87 H0
Spårvidd: 16,5 mm
Överdel: Plast
Chassi: Metall & plast
Konstruerad: 2003
Tillverkare: Mehano, www.mehano.si

Axelföljd: BB
Strömsystem: Likström (DC)
Strömupptagning: 8 hjul, varav två med slirskydd
Digital: Förberedd, har sockel för snabbmontering av dekoder
Kraftöverföring: Kardaner, kuggar
Svänghjul: 1 st

Mått
Förebild 1:87 Modellen
Längd: 15590 mm 179,1 mm 179,0 mm
Bredd 3052 mm 35,0 mm 35,0 mm
Höjd 4271 mm 49 mm 48,0 mm
Vikt: 90 ton 295 gram

Hjul
Typ: Standard
Utseende: Svärtade
Diameter: 11mm
Bredd: 3 mm
Flänshöjd: 1 mm
Slirskydd: Ja

Rek.pris: 1595 kr, (MJ-Specialisten, 24 januari 2004)