Exteriör bild taget 23:38 en julidag
Åker man norrut, väldigt långt norrut, så kommer man komma upp till Norra Norrland. Här hittar vi föremålet för denna artikel. Ett elkaftsmuseum i Vassijaure. Håkan Y har gjort ett besök och berättar mer i denna artikel.
Detta museum, som egentligen är en transformatorstation, är en av fyra likadana byggnader som byggdes i ett led att elektrificera malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Malmbanan byggdes för att kunna utvinna den järnrika malm som fanns i Kirunaområdet. Järnvägen som stod färdig 1902 drogs då med ånglok. Kapacitetsbrist var alltid ett stort problem då järnmalmen skulle transporteras upp för branta stigningar i hårt klimat. Närheten till vattenkraft och behovet av öka kapaciteten gjorde att man utsåg just Malmbanan som försöksprojekt i processen att elektrificera tågdriften i Sverige. Här hade man ett hårt klimat att testa tekniken på, för att utvärdera om den var värd att satsa på.
Kontrakt skrevs 21 december 1909 med Siemens och ASEA med leverans till den 1 Januari 1913 och av loken till den 1 april samma år. Ursprungligen var avsikten att kraftstationen vid Vakkokoski skulle byggas ut för att möta kraftbehovet längs med Malmbanan. Dock var detta ej möjligt varvid man förordade en utbyggnad av Porjusfallen i Stora Lule älv. Detta gjorde att överföringssträckan blev ca 100 km länge än vad det hade blivit med Vakkokoski.
Sträckan ifrån Porjus blev ca 250 km som då var den längsta överföringen i Sverige. Kraften från Porjus var 80kV 1-fas 15Hz till fyra transformatorstationer, Kiruna, Torneträsk, Abisko och slutligen Vassijaure längs riksgränsbanan. Porjus blev också ett dyrare projekt.
Ett nytt kontrakt skrevs den 12 juli 1910 med leverans 1 april 1914 för ledningar, transformatorstationer. 1 juni för lok och 1 Augusti för kraftverksutrustningen till Porjus. Porjus kraftverk började leverera kraft från den 6 November 1914. Ordinarie tågtrafik började i mindre skala den 19 Januari 1915 och den 1 mars drevs samtliga tåg elektriskt.
Själva transformatorstationerna är byggda i särskilda hus av tegel som inrymde all utrustning för transformatoranläggningen. Valet av tegel berodde på de hårda klimatiska förhållandena. Husen som ser ut som kyrkor utställda i ödemarken är signerade av Folke Zettervall, SJ:s dåvarande chefsarkitekt. Stationerna i Abisko och Vassijaure är värda att skyddas som kulturminne.
Byggnaderna är byggda i fyra plan. Här kommer en kort beskrivning av dessa.
Vi börjar på Plan 4 och följer kraften ner i byggnaden genom maskineriet.
Plan 4: Övre vinden
Plan 4:Inkommande 80Kv
På plan 4 inkommer de två 80 kV linjerna ifrån söder. Mot norr utgår en linje mot Norge. På väggen sitter de stora porslinsisolatorerna för genomföringen i väggen. Skensystemet målat gult,blått, vitt och rött ser man ett antal frånskiljare som möjliggör att sektionera ledningarna och att byta läge med faserna. S.k. sommar och vinterkoppling.
Med vinterkoppling innebär det att samma fas befinner sig på samma sida av masten. Detta gör att kortslutning ej erhålls om ledningarna får kontakt med varandra på grund av nedhängning av isbildning. På sommartid hålls båda faserna på var sin sida av masten vilket möjliggjorde urkoppling av en linje för underhåll.
Plan 3: Nedre vinden.
Här finnes diverse frånskiljare för att omlägga kraften i ledningarna.
Plan 2: Fördelningsvinden
Översikt över plan 2.
Detta plan har två avdelningar. I gaveln mot järnvägen finnes två rum för överspänningsskydden till 80 kV systemet. Före skydden sitter frånskiljare med vilken man kan isolera stationen ifrån 80 kV nätet. Varje fas har sitt skydd. i det södra rummet finnes en modern ventilavledare ifrån 1940 talet medans i det norra rummet med den ursprunglige gnistavledaren. Båda leder överspänningen till jord via motstånd. Gnistavledaren har ett stort oljekylt motstånd placerat på plan 1.
Den andra avdelningen, fördelningsvinden innehåller de skensystem som fördelarinkommande 80 kV till de transformatorer och samlar upp den utgående 16 kV strömmen ifrån transformatorerna.
Plan 1: Transformatorplanet
Vy över del av utrustningen på plan 1
Här finnes två oljebrytare 80 kV för matningen mot Norge. Bredvid står oljemotståndet till gnistavledaren (Se avdelning 2). I celler motsöder var de tre transformatorerna uppställda. En fjärde cell var förberedd för framtida bruk. De ursprungliga transformatorerna försågs med tiden med olika kylanordningar, luftfläktar och oljekylare för att tillåta en större effektuttag än avsett ifrån början.
Museet är tyvärr idag stängt för allmänheten. Men vi lyckades få tag i en vänlig själ på Banverket som tog oss på en rundvandring. Man kan inte annat än att bli imponerad och fascinerad av tekniken man använde på denna tiden. Enkelt och stilrent var det.
Vy över del av utrustningen på plan 1
Vassijaure var en välbesökt plats av mig och min vän under vårat första besök till malmbanan. Även under andra omgången stannade vi flera gånger vid Vassijaure. Det är en ödslig plats väldigt långt norrut i vårat land. Den station längst norrut som fortfarande trafikeras. Själva byggnaden innehåller också en liten vänthall med toalett för de resande. Fast idag är det få som stiger på eller av vid Vassijaure. Någon enstaka turist hittar hit för fjällvandring.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.