När Rainald Kaube för första gången besökte Vassijaure blev han mycket imponerad. Så imponerad att det många år senare resulterade i att han hemma i södra Tyskland byggde en modell av Sveriges nordligaste järnvägsstation.
Text & foto: Rainald Kaube
Första gången jag besökte Vassijaure var 1979 när jag luffade runt med ett Interrail-kort. Jag blev mycket imponerad av den enorma tegelbyggnaden mitt i vildmarken, nästan så långt norrut man kan komma med tåg i Sverige. Under de dryga 30 år som gått sedan det första besöket har jag varit i Vassiajaure flera gånger och för ungefär åtta år sedan började jag bygga på min anläggning med Malmbanan som förebild och med Vassijaure som medelpunkt.
Bara stationsbyggnaden tog mig tre år att färdigställa. För att nå det resultat jag ville ha tog det på vissa delar tio strykningar med färg och en massa arbete med montering av taktegelplattor från Noch. Jag har inrett stationen och låtit etsa husets alla fönsterkarmar.
På banan rullar en bred mix av svenska och norska lok och vagnar med förebild från mitten av 1900-talet och fram till idag. På spåren kan man bland annat se D, Da, Dm3, Iore, El 15, olika Rc, T42, T43, T44, Di 3, Di4….och naturligtvis även många malmvagnar. Mina mötesspår begränsar tåglängden till 20 malmvagnar per tåg.
Jag har använt Entecs system för kontaktledningen och alla svenska signaler är från Microscale i Basel, Schweiz. Det senaste projeket har varit att konstruera snöskyddet vid den västliga utfarten mot Riksgränsen. Mot öster finns vägen E10 där jag skapat en scen med fotografer som egentligen kommit för att ta bilder av malmtåg, men när plötsligt en älg uppenbarar sig på andra sidan vägen så flyttas deras kameror från tågen…
Läs också Håkan Y:s reportage från stationen Vassijaure som idag är bevarad som elkraftmuseum.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.